Kommentar

Ramberg: Slitet M letar väg förbi kaklet

2:05 min

Frågan om Moderaterna ska förhandla med Sverigedemokraterna är i praktiken uppklarad. Det gäller inte längre om utan när, säger Ekots politiske kommentator Tomas Ramberg.

Kommentar/analys: Detta är en kommenterande publicering. Sveriges Radio är oberoende och agerar inte i något politiskt partis, intresseorganisations eller företags intresse.

De senaste åren har Moderaternas politik styrts mera av omvärldens tryck än av den egna övertygelsen. Väljarkårens trösklar är låga mellan M, KD och SD och det har pressat moderatledningen att byta politik i frågor som upptar högerväljare sinnen. Det gäller framför allt migrationspolitiken och decemberöverenskommelsen.

Enligt partiets egna analyser har många väljare har uppfattat det som att Moderaterna snarare tvingats till än själva velat anpassa politiken. Förändringen framstår inte som genuin och uppriktig. Moderaternas valutvärdering framhåller detta som en viktig förklaring till partiets bakslag i valet.

Den senaste veckan har visat att Moderaterna fortsätter att leta efter sin borttappade själ. Bokstavligt talat.

En programkommission ska ta fram ett nytt idéprogram. En integrationskommission ska ta fram en integrationspolitik. Andra sitter och kliar fram förslag på ekonomisk politik och en ny skattereform. Synen på public service är under omprövning. Det är inte bara partiledarens förkärlek för historiska exposéer som gör att Moderaterna i dag framstår som ett politiskt seminarium.

Det var ett ganska slitet parti som möttes i Karlstad i helgen. Visserligen leder moderater många kommuner runtom i landet men på riksnivå har partiet krockat med kakelväggen gång på gång. Två valnederlag i sträck, decemberöverenskommelse, trovärdighetskriser och partiledarbyten, sammanbrottet för alliansen och till slut det nesliga nederlaget i regeringsfrågan.

Allt handlar nu om att hitta vägen runt kaklet. Partiledningen upprätthåller en bild av ett parti som står fast förankrat i en liberalkonservativ tradition från Gösta Bohmans 70-tal. Detta håller många moderater säkert med om. Men på frågan hur den traditionen ska tillämpas i dagens politiska landskap blir svaret mera svävande. Dagens högerväljare har flera partier att välja på än på Bohmans tid och liberalismen är i vanrykte hos delar av den borgerliga väljarkåren.

Partiet fortsätter förföljas av frågan om förhållandet till Sverigedemokraterna. I praktiken är saken uppklarad. Frågan är inte om utan när och i vilka frågor partiet ska göra upp med SD.

I dag ser partiledningen separata förhandlingar med SD som meningslösa, inte av ideologiska skäl utan helt enkelt för att de inte skulle skapa riksdagsmajoritet. I ett läge där förhandlingar kan ge Moderaterna makt och inflytande, till exempel statsministerposten, finns däremot inga principiella hinder kvar för att ge och ta i möten med SD:s folk. I dag är det inte aktuellt, utom inom ramen för riksdagens vardagliga utskottsarbete.

Detta betyder inte att Moderaterna vill nappa på Jimmie Åkessons frierier om nya konservativa allianser. Tvärtom ser moderatledningen alliansfrihet som vägen framåt. Genom att värva väljare för en självständig och profilerad moderat politik hoppas Ulf Kristersson skapa ett styrkeförhållande som i nästa val kan användas till förhandlingar med de partier som blir möjliga att hitta vägar till regeringsmakten med. Vare sig det blir SD eller andra partier.

Första testet blir EU-valet där partiet profilerar sig mot KD:s ljumma och SD:s EU-skeptiska anslag. Moderaterna kampanjar för ”mera EU” och påminner alltså även här om partiets historia, den som EU-entusiaster.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista