Enligt ny rapport

Gängkriminella får lite stöd att bryta mönster i fängelse

2:03 min

Många gängkriminella får inte tillräckligt med hjälp att bryta sina tankemönster under och efter anstaltstiden, vilket ökar risken för att de återvänder till gängen, enligt en ny rapport.

Rapportens författare har intervjuat 20 personer med gängkopplingar samt gjort en mängd intervjuer med personer inom kriminalvården, socialtjänsten, polisen och stödorganisationer om bland annat varför personer söker sig till kriminella gäng och vad som behövs för att vilja lämna gängen. Man har också studerat Kriminalvårdens arbete med intagna gängmedlemmar.

René Lobos, före detta gängmedlem, menar att insatserna kommer för sent under anstaltstiden.

– De vill att man ringer socialen två månader innan. Jag tycker det är lite för tight när du har gjort ett längre straff. Man behöver jobba med det innan, så man inte bara kommer ut och står där. Då är risken jättestor att man kommer falla tillbaka i det, säger han.

Enligt rapporten får många gängmedlemmar inte tillräckligt med hjälp att förändra sina tankemönster under och efter anstaltstiden och återvänder därför till tryggheten hos gängen.

Torbjörn Forkby är professor på Linnéuniversitetet och en av dem som ligger bakom rapporten.

– Här tror vi att vi måste hitta nya former av stöd. Man måste också titta på hur man skulle kunna skapa en annan form av säkerhet och trygghet, inte minst när de ska slussas ut från anstalten, säger han.

En orsak till att gängmedlemmar får för lite stöd, enligt Torbjörn Forkby, är att säkerhetstänket är hårdare för just gängkriminella på anstalter, vilket leder till sämre tillgång till vissa stödprogram.

– I dag så får de ju tyvärr i många fall mindre stöd, inte minst från Kriminalvården, på grund av att gängstämpeln ses som en sådan kraftig säkerhetsrisk. Så att man vågar inte, med viss rätta, hitta de formler och ge dem rätt stöd som de faktiskt skulle behöva.

René Lobos hade gärna sett att Kriminalvården skapade fler individuella program som sätts in i ett tidigare skede än vad de gör nu.

– Inne på avdelningen kan alla vara jättetuffa och skrika det ena och det andra. Men ensam med dem kan personalen verkligen nå dem. Så jag tror på att bygga ett starkt band med tillit och ge chans på chans. Man faller. Det tar ett tag att ändra sig. Det är ingen quick-fix.