Bloggkrönikan 10 december 2005

Krönikan innehåller reaktioner på litteraturpristagaren Harold Pinters nobelföreläsning där han skarpt kritiserade USA:s utrikespolitik. Flera amerikanska bloggare tycker att Pinter är för enögd.

Invasionen av Irak var ett banditdåd sa årets litteraturpristagare, Harold Pinter, i sin förinspelade nobelföreläsning. President Bush iscensatte Irakkriget med hjälp av lögner sa Pinter och betecknade den brittiske premiärministern Blair som ett patetiskt bräkande lamm i USA:s ledband. De borde ställas inför krigsrätt sa Pinter, som ägnade en stor del av sitt tal åt att brännmärka USA:s utrikespolitik efter andra världskriget.

Många amerikanska och brittiska bloggare, som är kritiska mot Bush och Blair, tackar Pinter för talet och publicerar hela eller delar av talet. Well done, mister Pinter lyder en rubrik. 

Men Pinter får själv också ta emot skarp kritik, till exempel från Meryl Yourish.  

”Jag är inte en av dem som anser att alla kritiker av Bush-administrationen har fel, är förrädare eller terroristsympatisörer. Jag har många, många problem med Bush och ärligt talat skulle jag inte rösta på honom om han kunde ställa upp till omval igen.  

Men jag tror att hans krigskritiker – särskilt de riktigt högröstade som Harold Pinter – inte har erkänt att Saddam Husseins Irak var ett ruttnande träsk av förtryck, mord, tortyr, skräck och terror – och att Saddam Hussein var ansvarig för två ‘heta’ krig (Iran, Kuwait) och ett genom ombud (Israel) och även gav terrorister tillflyktsort och stöd.  

När världens Harold Pinters erkänner dessa fakta och framhåller dem i sina tal kommer jag att lyssna på vad de har att säga. Till dess är det ganska mycket ’Blahblahblah, Bush ond’, ’Blahblahblah, Amerika dåligt’. Jag stänger av.” 

S. Scott Johnson med bloggen Coldhearted Truth skriver: 

“Nobelkommittén var en gång högt respekterad ... men har utvecklats till ett politiskt forum ... och det tycks nu vara en förutsättning att vara antiamerikansk eller åtminstone anti-krig för att komma ifråga (för ett pris). 

Vad beträffar Harold Pinter så är han en högljudd skådespelare och pjäsförfattare från England. Varför skulle jag eller någon annan ge ett skit för vad han anser om Irak? 

Sanningen är att (nobelprisutdelningen) inte skiljer sig nämnvärt från en prisceremoni i Hollywood, där bortskämda och rika kändisar belönas för att deras bolag har satsat mer pengar på att producera och annonsera för sin speciella film, tv-show eller skiva. Och sedan, som om att vinna ett pris för att spela eller sjunga skulle ge dem större intellektuell kapacitet så bestämmer de att jag borde lyssna på vad de har att säga om politik.  

Om de vill prata politik …. då borde de skaffa sig en blogg som alla andra. Det gäller även Pinter och resten av nobelpristagarna.” 

När det gäller svenska bloggar ansluter sig Patrick Strang med bloggen Suburbia till det Pinterkritiska lägret: 

”Visst förtjänar USA kritik för sin utrikespolitik under efterkrigstiden såväl som i nutid - men då Pinter skriker krigsförbrytare om USA när han själv håller två av de värsta rötäggen i modern tid om ryggen, så faller hela hans resonemang rätt så platt.

Det är rätt så beklämmande att se att han stöder en organisation som motsätter sig att Milosevic ställs inför internationella krigsförbrytartribunalen i Haag och samtidigt kräver att den ska föräras ett besök av både Bush och Blair.” 

Susanne Ragvald på bloggen Erlanderbrigaderna hyllar Pinter:

”Efter att ha lyssnat några gånger på Harold Pinters Nobelföreläsning är jag sprickfärdig av upprymdhet. Sällan läser eller hör man USA-kritik, som är ens i närheten av den Pinter nu presterat. Jag kan inte låta bli att undra om det verkligen var det här Svenska Akademins ledamöter hade väntat sig? Det gläder åtminstone mig oerhört att Pinter utnyttjar sin Nobelföreläsning till att just hålla ett enda långt och dräpande tal, där han kritiserar USA:s samvetslösa utrikespolitik genom tiderna.” 

Bibliotekarien Malin med malinbloggen får avsluta Bloggkrönikan något mera lågmält: 

”Från sin roll som författare övergick (Pinter) sedan att tala från sin roll som medborgare.
Det var oerhört starkt.  

Samtidigt tänkte jag när jag släckte nattlampan: Hur hade Nelson Mandela uttryckt sig kring samma ämne? Det fanns inte mycket av försoning i Pinters tal. Men vi behöver nog båda uttryckssätten?” 

Jörgen I Eriksson
jorgeni.eriksson@sr.se

Citerade bloggar:
Meryl Yourish: http://www.yourish.com/
S Scott Johnson: http://coldheartedtruth.com/index.php?blog
Patrick Strang: http://strangnet.se/blog/index.php/sv
Susanne Ragvald: http://erlanderbrigaderna.blogspot.com/
Bibliotekarien Malin: http://malinbloggen.blogspot.com/

Policy för Ekots bloggkrönika:
Ekots bloggkrönika återger åsikter, tankar och inlägg om politik och samhälle i vid bemärkelse som publiceras på bloggar på internet. Förutsättningen är att de ska vara relevanta, genomtänkta och välgrundade.


 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".