Kulturkrönikan 18 december

En mätare av tidsandan och en spegel för känslor vi förnekar.

Så kan man beskriva kvällspressens löpsedlar. Löpsedlar som vi fnyser nedlåtande åt men tydligen lika mycket lockas av.

Journalisten Paul Frigyes har analyserat svenska löpsedlar under ett sekel i boken Nyhetsflås och tidsanda. Här finns gott om tänkvärdheter och plats för många skratt.

Ett urval kvällstidningslöp under decennierna kan ge intrycket att folkhemmet är varken mer eller mindre än ett klockrent dårhus:

”Svenska biskopar dricker blod... Pingstpastor våldtog dotter... Hon gifter sig i fängelset med träskmördaren... Kvinna gick med tandborste i magen i 15 år... Präst förförde bruden före vigseln... Hemlig djävulssekt försökte bränna inne småbarn... Vanligt godis kan ge impotens... Gudrun Schyman spelar in sexfilm - ”man ska bli kåt”... Knutbyprästen berättar själv om samlag i tvättstugan... Strypmördare gav offret dödssnara i julklapp... Mördare åt upp sina kläder i cellen... Läkare löser rasproblemet - piller gör negrer vita... Mamma berättar: därför la jag mitt barn i torktumlaren... Direktör ströp sambo med elsladd: ”hon städade för mycket”... Min fru stal min njure - nu stäms hon för att ge den tillbaka... Londonkannibal hade sitt offer i stekpanna... Tysklandskannibal åt upp sin älskare... Svensk familjefar skar av sin penis... Advokat piskade prostituerad på kontoret... Nu säljer Scheikes sexsekt smisk över hela världen... Trängseln i T-banan hotar ditt sexliv... Annika berättar för Aftonbladet: Jag är en radhushora... Lena från Norrtälje klämde en finne - nära att dö...”

Löpsedlar är säljpsykologi, inte nyhetsförmedling, finner författaren. Som i fikarummet på sitt jobb gjorde en intressant upptäckt när han för en arbetskamrat tyckte att Aftonbladet gått för långt med löpet ”Farmen-Lena vred om snoppen på Naken-Janne i raseri”. Arbetskamratens avslöjande reaktion var - inte att tidningen gått för långt, utan att Naken-Janne gjort det...

50-talets löpsedlar speglade ett moraliserande överhets- och manssamhälle. ”Snuvigt skolbarn ska stanna hemma”, varnar läkare. ”Dricker ert barn öl ? Skarp läkarvarning - det är farligt!”..”Poliser protesterar mot Pippi - hon gör oss löjliga”, löd ett 60-talslöp...”Travolta - är han farlig för de unga?” frågade Expressen ännu på 70-talet.

Homosexuella var länge lovligt villebråd: ”Pastor avslöjar skräckväldet bland homosexuella - djävulsdyrkan, orgier och slaveri”, avslöjar Aftonbladet 1950. Och tre år senare: ”Skydda barnen! Polislarm om homosex.”

Samma år avslöjar Aftonbladet via forskaren Kinsey att kvinnor har ett aktivt sexbehov: ”Chock för herrarna!” utropar tidningen.

1943 hade samma tidning avslöjat det häpnadsväckande att ”Neger i förort lever lycklig med blond hustru”.

När sexvallarna så småningom rasade gjorde de det med besked. 1980 skriver Aftonbladet att ”dagispersonal bör stödja och uppmuntra sexlekar bland barnen”. Så sent som i fjol erbjöd Expressen ”examen i orgasmskolan” med kursplan och allt, och vem noterade inte kvinnan som i helfigur på löpet berättade om sina dagliga 300 orgasmer?

Den vaksamme läsaren kan också notera den ständiga mediala dubbelmoralen. Det braskande nyhets-sexet kan finnas i samma tidning som ett ledarupprop mot sexualiseringen av det offentliga rummet. Samvetslöst, sensationalistiskt och rent osant skvaller på nyhetsplats kunde på sin tid kompenseras av en samvetsöm kulturpenna som exempelvis Expressens Bo Strömstedt, som likt en ädel riddare gärna tog strid för andliga och etiska värden - på kultursidorna.

Löpsedelsvärlden är en mytvärld, läser vi: hjältar och bovar renodlas, pampar mot gräsrötter, syndabockar och konservativa fördomar virvlar omkring. Med 70-talsandan började drevet mot pamparna, med TV-konkurrensen tog underhållning och feature över allt mer.

Löpsedeln, förklarar Expressens Anna-Clara Welander, ”handlar om vad folk för tillfället vill läsa om fast de inte erkänner det”...”det är en balansgång vid anständighetens avgrunder.” En durkdriven löpsedelsmakare ”siktar mot magen, inte mot huvudet”...”det är inte kvällspressen som är ytlig. Det är vi själva som är ytliga.”

Eller med journalisten Anders Isaksson ord: en gång var läsarna medborgare, nu är de kunder för affärsintressen.

Johannes Ekman
johannes.ekman@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".