Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Elmbrant analyserar Trivsel-Torstens jul

Publicerat torsdag 22 december 2005 kl 15.26

I veckan som gick gjorde statsminister Göran Persson ett utspel om julmaten, som undgått de flesta politiska analytiker, men inte Studio Etts Björn Elmbrant.

Minns ni Göran Perssons hårda satsning på det gröna folkhemmet vid den här tiden för fem år sedan?

I en jul- och nyårsintervju med ekot förklarade statsministern för en förstummad allmänhet att han kände ett växande obehag inför att äta skinka, sylta och korv till julen. Det fanns ingen lockelse eller glädje längre. Persson hade reflekterat över att djur känner smärta.

Det var då det.

Sedan dess har det skett en förskjutning. Kanske beror det på att statsministern lyssnat in den växande kritiken inom arbetarrörelsen mot miljöpartiet.

För när Göran Persson i veckan som gick intervjuades av gratistidningen Stockholms City är han Trivsel-Torsten: alla traditioner är vackra och viktiga, ingen kliché om julen saknas, på julkorten ska det vara ”tomtar och snö och riktiga granar”, och spalt upp och spalt ner är det en orgie i gammaldags julmat.

En kokbok aviseras, eftersom statsministern egentligen är den ende som begriper hur julmat ska tillagas: ”Revbensspjäll med honung, alternativt sirap, griljerat, ingefära, soja, gott”, säger han i intervjun.

Fast vet han inte att revbensspjäll görs av grisar? Nu förtiger Persson plötsligt hur tråkigt det låter när grisar dör innan de kompetensutvecklas till revbensspjäll.

Skinkan, som Göran Persson närmast utfärdade sin bannbulla över för fem år sedan, gör nu entré igen. Gång på gång i intervjun i tidningen Stockholm City far statsminister ut i vad som närmast måste beskriva som excesser om hur den griljerade skinkan luktar:

”Just när skinkan är färdiggriljerad och det sprider sig den där doften och man då sätter sig ner i en fåtölj, sätter på Jussi Björling och Adams julsång och samtidigt sätter sig ner med ett glas glögg. Det är skönt”, säger han.

Skönt och skönt. Men grisarna då, känner de ingen smärta längre?

Det är typiskt för socialdemokraterna. Ena året slår man till och är hård och principiell i sin samhällskritik mot korvkapitalister och skinkmonopolister. Då blir det ett himla liv och Swedish Meats vd säger att det är ett hugg i ryggen, sedan går det en tid, och därefter viker Persson ner sig.

Vad statsministern nu är ute efter är tydligen att formulera ett slags skinkans linje 2 - skinkätandet ska avvecklas, men med förnuft.

För idag säger han: ”Själva grisen är inte särskilt häftig, skinkan, okej då.”

Formuleringarna är poetiska, men man anar också starka känslor, som hålls tillbaka. För hur ser en gris som är ”häftig” ut?

Det blir som en japansk haiku:

Själva grisen
är inte särskilt häftig,
skinkan,
okej då.

Det finns i den lätt resignerade slutraden ”skinkan, okej då” poetens insikt om att världen blir väl inte bättre än så här.

Det framgår också av intervjun i Stockholm City att statsministern önskar sig två julklappar:

”Fred på jorden och ett underställ som jag kan ha när jag arbetar i skogen. Ett bra underställ som andas när man svettas. Ett rött”, berättar han för tidningen.

Och önskar man sig mjuka paket är ett rött underställ inte så dumt.

Man ser nästan Göran Persson dansa framför brasan på Harpsund på julafton, en vacker karl i sina bästa år, iförd sin nya röda julklapp.

Björn Elmbrant
bjorn.elmbrant@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".