Kulturkrönika 8 januari

Kulturkrönikan denna vecka resonerar kring förhållandet mellan materiell välförd och lycka.

Sedan 1950-talet har den västerländska människan inklusive svensken upplevt kraftigt ökat ekonomiskt välstånd. Ändå visar samstämmiga enkäter att vi inte känner oss lyckligare.

Kring detta tänkvärda faktum resonerar den brittiske ekonomen och forskaren Richard Layard i den internationellt uppmärksammade boken Happiness - lessons from a new science.

Layards bok är en lågmält borrande, outtröttlig analys av vad vi idag vet om människors livstillfredställelse. En bok som avviker från det moderna berget av måbralitteratur med dess mix av andliga helbrägdarecept och mer fraser än analys, fler ord än tankar. Layards framgång torde bero på förmågan att av envis saklighet skapa spänningsläsning. Boken har blivit något så ovanligt som en så kallad ”page-turner” byggd inte på sensationer utan på fakta och common sense.

Ekonomen Layard finner att vår tids ekonomiskt skolade makthavare helt enkelt inte tagit till sig psykologiska och sociala rön. Välstånds-BNP- och tillväxtbegreppen har glömt de mänskliga basfakta som idag faktiskt finns att hämta in. Layard visar hur människan i grunden är en social varelse - något som styr också hennes ekonomiska beteende.

Forskning visar exempelvis att vår strävan till status och ständigt högre inkomster och materiella tillgångar i häpnadsväckande grad rör våra upplevda relationer till andra. Över en viss måttlig inkomstnivå tar det sociala spelet över : avgörande blir vår upplevda sociala position i relation till grannar, arbetskamrater eller så kallade referensgrupper. Enkäter visar att vår så kallade relativa status och inkomst ofta betyder mest för oss. I en av många roliga illustrationer möter vi mannen som ansikte mot ansikte med chefen får nej på sitt begärda lönelyft. I frustration avslöjar vår man sina innersta tankar : ”men... vill du inte höja min lön kan du väl åtminstone sänka min arbetskamrats ?”

Det är bland annat detta ständigt gäckande sociala jämförelsespel som kan förklara varför ökad materiell välfärd över en viss nivå inte gör oss mer nöjda med våra liv, noterar författaren, utan snarare mer missnöjda. En allt mer sofistikerad reklampsykologi står som garant för att vi fortsätter att underkänna våra liv.

Men Layard pekar också på konkreta samhällsförändringar som sen 50-talet faktiskt minskat människors redovisade känsla av trygghet och mening med sina liv. Vi redovisar alltmer missnöje med våra nära relationer, den faktor som notoriskt rankas högst i människors upplevda livstillfredställelse.

Till de nära relationernas kris hör de båda centrala områdena arbetslöshet och skilsmässor. Det mentalt mest tyngande med modern arbetslöshet är ofta bristen på dagliga relationer med arbetskamrater.

Inför skilsmässolavinen väljer Layard intressant nog en mer analytisk än moraliserande attityd.

När skilsmässor blivit så vanliga att de i många västerländska länder blivit mer norm än undantag är det en logisk följd av kvinnors emancipation. Så länge män inte vill avlasta dubbelarbetande kvinnor är skilsmässostatistiken logisk.

Lika logiskt är att separationerna i sin tur drabbar barn och unga, där senare år avsatt ett pärlband av rapporter om barn och ungas försämrade psykhälsa. Separationen ger ofta kvinnan vårdnaden, med ett försämrat föräldraläge både ekonomiskt och psykologiskt. Denna alltmer vuxenevakuerade ungdomstillvaro exploateras sedan frenetiskt av affärsintressen.

Singelsamhället skapar så individer alltmer utsatta och påverkbara för sådant som den nämnda statusjakt där materiella tillgångar mindre värderas för dess egenvärden än den självbild den utlovar åt köparen.

Vår sen 50-talet försämrade tillfredsställelse med våra liv torde i hög grad hänga samman med ökad livsstress, inklusive just tid att vårda de nämnda nära livsrelationerna, noterar Richard Layard.

Som samtidigt pekar på paradoxen att vi ändå tar oss tid med så mycket TV-tittande att dagens människa tillbringar mer total livstid framför TV:n än på arbetet. Den TV som mer än något annat bjuder tittaren inblickar i liv som förefaller mer lyckliga än det egna.

Så cementeras vår övertygelse att inte duga och inte vara lyckliga nog, finner

Richard Layard i sin uppmärksammade ”Happiness-lessons from a new science.”

Johannes Ekman
johannes.ekman@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".