Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

"Partitaktik kan bli ett fängelse"

I veckan som gick fortsatte trängselskatteförsöket i Stockholm. Nu skulle det visa sig om de första dagarnas minskning av trafiken in till innerstaden bara varit en tillfällighet. Men också under den här veckan har ungefär var fjärde bil försvunnit. Därmed har verkligheten trängt sig in bland alla taktiserande stockholmspolitiker.

Bland de flera hundra artiklar som skrivits i Stockholmtidningarna de gångna månaderna inför försöket med trängselskatten har ett ord återkommit i nästan varje artikel, ordet kaos. ”Det kommer att blir kaos”, ”Kaos hotar vid starten” är några rubriker. Det har nästan liknat en kampanj.

Så sent som samma morgon försöket inleddes i förra veckan hade Stockholms båda kvällstidningar redan tryckt sina krigsrubriker: ”Trängselskatten är redan ett fiasko” stod det i Expressen och Aftonbladet förklarade ”Försöket blir bara en 210 dagar lång parentes”.

Emellertid. När första dagen var över visade det sig att det blivit 25 procent färre bilar. På fredagen samma sak. Och i måndags upprepades utfallet.

Biltrafiken till innerstaden minskade. SL:s försäljning av månadskort ökade med 20 000, jämfört med samma tid förra året. Många stockholmare tycks alltså ha varit beredda att ändra sina trafikvanor.

Fortfarande har vi förstås inte facit i hand. Inget vet hur trafikströmmarna kommer att se ut i april och maj. Det kan fortfarande bli kaos om de tusentals bilister som ligger efter med betalningarna inte vill betala.

Och de många argumenten mot trängselskatten kvarstår: att försöket är väldigt dyrt, att möjligheterna att snoka i våra privatliv ökar, att regeringen inte bör tvinga på en kommun ett försök av det här slaget, osv.

Men samtidigt har något nytt hänt. Verkligheten har förändrats. Vi har fått vad vi inte haft tidigare, ett starkt argument för: trafiken har minskat, inte med några ynka, knappt mätbara promillen, utan var fjärde bil tycks ha försvunnit.

För stockholmspolitikerna tränger sig därför en fråga nu på: Om kartan inte längre stämmer med terrängen, är det kartan det är fel på eller terrängen?

Socialdemokraten Annika Billström gick till val på att inte införa trängselskatt, fick sedan påbud uppifrån att ändå göra det, och lydde pappa. Fram till nu har hon med hopknipna läppar sagt ”Vi har accepterat ett försök och ingenting annat”. Men sedan var fjärde bil försvunnit, förklarade Billström i veckan glädjestrålande att hon svävade på moln. Betyder det att hon kommer att svänga 180 grader igen?

Och vad ska folkpartisterna göra, det parti som var i Sverige först med att driva frågan om ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken? Så sent som för fyra år sedan resonerade faktiskt folkpartiledaren Lars Leijonborg med miljöpartisterna om ett trängselskatteförsök. Men i Stockholm gick folkpartisterna en annan väg - frestelsen blev för stor när man fick chansen att anklaga Billström för att ha svikit ett vallöfte.

På Svenska Dagbladets debattsida skriver nationalekonomen Nils Gottfries att biltullar är ”en klassisk liberal och marknadsekonomisk idé, som borde genomförts för länge sedan”. Det var ju därför moderaterna 1977 - inspirerade av ett studiebesök i Singapore - skrev en motion till stadsfullmäktige om trängselskatt. Sedan dess har lusten att få missnöjda stockholmsbilisters röster tagit överhanden.

Men om nu trängselskatten visar sig fungera, kan verkligen moderater och folkpartister gå in i en valrörelse och säga att man inte vill ha ”en klassisk liberal och marknadsekonomisk idé”, och slåss för att - i praktiken - öka biltrafiken med 25 procent?

Eller ska man börja mumla och säga att man vill ha en trängselskatt, men inte Annika Billströms dumma skatt, utan en annan sort? Vilken trovärdighet har det, efter de svartmålningar som skett av allt vad biltullar heter?

Partitaktik är inte fel. Rätt använd är det en nödvändig del av politiken. Men som stockholmspolitikerna och trängselskatten visar, kan partitaktik bli som ett fängelse, där man låser in sig och inte kommer ut med det man egentligen vill.

Björn Elmbrant, Studio Ett
bjorn.elmbrant@sr.se


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".