Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Syna Säpos kort

I veckan som gick förklarade Säpo-chefen Klas Bergenstrand i en intervju i Sydsvenskan att Säkerhetspolisen vill jobba mer med sociala myndigheter, skolor och föreningsliv för att förebygga terrorism.

“Vi måste ha många fler ytor och kontakter i de här miljöerna” sa Bergenstrand. Av detta blev det ett herrans liv, en orkan av reaktioner som talade om stasi-metoder, rasism och angivarsystem.

På många sätt är reaktionerna mot Bergenstrand väldigt positiva - det finns ett starkt civilt samhälle i Sverige som inte vill låta sig inrangeras i de nationella säkerhetsintressena. 

Det är lärare som slår vakt om sin egen och klassrummets integritet - vad som sägs där är inte allmän egendom - utan en ensak för läraren och hans elever.

Jag är glad att den sortens reaktioner kommit, för skolan ska inte knådas efter vad tidsandan kräver, historien borde avskräcka från sådana försök. 

Men. Man kan också i övertonerna i debatten ana någonting problematiskt - avigsidan av den liberala toleransmodellen - att jag sköter mitt och du sköter ditt och det finns ingen helhet längre.

För finns det ingen samhällig helhetssyn längre blir jag bekymrad. Utan att önska sig ett angiverisystem finns det skäl för skola, socialtjänst, föreningsliv - och polis - att ha mer av öppna dörrar mellan sig. 

Var det inte det som behövdes för att driva bort nazismen från Karlskrona i början på 90-talet? Polisen som kom till skolorna, berättade för elever och lärare om hotbilden. Frivilliga krafter från föreningslivet som gav historiska tillbakablickar, osv.

Nu hör jag inte till dem som tror att Sverige finns under något överhängande hot om att drabbas av terroristdåd av det slag som skett i Washington, Madrid och London. För vi finns inte med militär trupp i Irak - även om folkpartiet gärna önskat det. Därför har vi Usama bin Ladins ord på att vi inte står i det första rummet för attacker - han sa faktiskt så på en video för några år sedan.  Ändå kan förstås terrorn komma hit. 

Inför detta möjliga hot önskar jag inget angiveri, däremot en större medborgaranda. Och det finns en historia som på ett hjärtskärande sätt beskriver vad bristen på vaksamhet kan betyda.           

Mohammed Atta, den person vi idag tror ledde det nätverk som planlade attacken mot World Trade Center den 11 september, dök en dag upp på det amerikanska jordbruksdepartementets lånekontor i Florida.

Han sa till tjänstemannen, som hette Johnell Bryant, att han ville låna till ett tvåmotorigt, mindre passagerarplan för ogräsbekämpning. Bryant tyckte Attas idé verkade opraktisk och sa nej. Mohammed Atta blev då intresserad av en flygkarta över Washington som fanns på väggen, tog fram en bunt sedlar och ville köpa den. 

Det mest fantastiska med det här mötet var att Atta under samtalets gång berättade om en organisation som hette al-Qaida. Han nämnde också Usama bin Ladins namn. 

Detta bisarra möte ägde rum fyra månader före 11 september.  Först efter attacken mot World Trade Center och först sedan Johnell Bryant, tjänstemannen på jordbruksdepartementet, sett Attas bild i tidningen, kontaktade hon FBI.

Ungefär lika oskuldsfulla som Johnell Bryant är vi svenskar. Men vi kan faktiskt på en och samma gång tro på människan, men ändå vara vaksamma.    

Jag vill inte ha några åsiktsregister som dignar av unga muslimer som registrerats för att de i klassrummet i åttan garvat och sagt att de gillar bin Ladin.   

Ingen önskar heller tillbaka den gamla korkade säkerhetspolisen från 50-talet, som bakom stängda dörrar och neddragna rullgardiner och utan några djupare samhällskunskaper registrerade kreti och pleti som farliga kommunister. 

Men när nu Säpo, under den nya chefen Klas Bergenstrand, säger sig vilja gå ut i samhället och ha en ökad öppenhet, ska vi då inte lyssna på honom, syna hans kort? Istället för att göra det enklaste - spola honom, med hjälp av ett antal välkända besvärjelser.

Björn Elmbrant, Studio Ett
bjorn.elmbrant@sr.se

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".