Kulturkrönikan 19 februari

Veckans kulturkrönika av Johannes Ekman handlar om Iran, förr och nu.

Den fornpersiske härskaren Cyrus erövrade på 500-talet före Kristus större delen av Mindre Asien, inklusive Babylon, nuvarande Irak. Han var unik för sin tid genom att införa betydande tolerans religiöst och politiskt. Bland annat tillät han judarna att återvända till Palestina efter den så kallade babyloniska fångenskapen.

Detta Fornpersien bjuder en intressant jämförelse med dagens Iran, där regimen chockar Europa med radikalmuslimsk hets mot Israel. Och ambition att bli en ny stormakt i regionen sedan Irak under Saddam avväpnats.

Resonemanget om Iran då och nu tas upp i en artikel i konservativa The Spectator av tidningens ”associative editor” Allister Heath.

Heath menar att Bush med allierade tillämpat en katastrofal strategi i regionen: med pacificeringen av Irak kan nu den gamle fienden Iran segla upp som radikaliserad maktdominant i regionen och hota Hormuzsundet där en femtedel av världens olja transporteras.

Irans radikala shiamuslimer stöder redan radikala trosbröder i övriga arabvärlden och shiaradikalerna har redan genom valet I Irak fått 30-talet platser i det nya parlamentet, skriver Heath. Som finner att södra Irak redan blivit något av ett iranskt kvasiprotektorat.

Iran knyter samtidigt tätare band med ett västfientligt Syrien. Man har träffat avtal med Ryssland om militär upprustning och med Kina om väldiga oljeleveranser.

Iran är i själva verket, menar Heath, Irakkrigets triumfator, med ambitioner att bli ny militär och muslimsk regional stormakt i vad man vill se som just den persiska golfen.

Artikelförfattaren tror dock inte på någon USA-ledd attack mot Iran, det torde redan vara för sent att matcha Iran: USA med allierade har redan gjort bort sig i maktpolitiken i regionen, finner Allister Heath i brittiska The Spectator.

I tidskriften New Statesman målar vänsterskribenten John Pilger upp en fullständigt annorlunda bild av Iranproblematiken. Pilger tror i motsats till Heath inte ett ögonblick på Iranregimens möjligheter att faktiskt utveckla fungerande kärnvapenmissiler. Det är precis samma falska retorik från Bush och Blair som inför Irakkriget, dimridåer som maskerar en hemlig agenda.

Atomenergiorganet IAEA:s inspektörer har inte funnit minsta bevis för att kärnvapen utvecklas i Iran, lika litet som några motsvarande bevis påträffades i Irak. Iran, skriver Pilger, har inte brutit mot någon internationell lag, och har heller inte engagerat sig i ockupation av främmande territorium som USA och Israel gjort.

Samtidigt har USA och Israel flera hundra kärnvapenmissiler som snabbt kan sättas in mot Iran.

USA och Storbritannien har samtidigt i praktiken accepterat att vänstater som Indien och Pakistan kunnat utveckla kärnvapen i strid med icke-spridningsavtalet.

Pilger drar också litet historik kring Iran, dock inte så långt tillbaka som till Fornpersien. Det var USA och Storbritannien, påminner artikelförfattaren, som 1953 bidrog till störtandet av landets ledare Mohammed Mossadeq. Mossadeq som ville nationalisera oljetillgångarna och som fick lämna plats för shahens regim, en regim med inslag av polisstat. Den följande så kallade iranska revolutionen under Khomeini blev oundviklig, finner Pilger. Och med det senare kriget mot Irak slöt USA och Storbritannien upp på den irakiska sidan.

Nyligen antydde premiärminister Blair i parlamentet, finner Pilger, ett militärt anfallshot mot Iran med att efterlysa en tydlig signal till en regim som exporterar terrorism. Pilger finner att den iranska oljeprovinsen Khuzestan vid Irakgränsen är tänkbart attackmål. Artikelförfattaren påpekar också att Iran överväger oljehandel baserad på eurovalutan istället för dollarn, något som ytterligare kan försvaga den alltmer obalanserade amerikanska ekonomin.

Sen USA-sidans kärnvapenretorik mot Irak avslöjats - hur ska USA kunna få allierade till en eventuell attack mot Iran på samma tvivelaktiga premisser? Det undrar Hans Blix i en artikel i nya svenska tidskriften Fokus.

Finns det verkligen allierade som ställer upp sen Irakinvasionens falska motiv tvingats i dagen? undrar Hans Blix i Fokus.

Johannes Ekman
johannes.ekman@sr.se

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".