1 av 5
En kvinna försöker registrera sig inför valet.
2 av 5
Miljoner saknar id-kort
3 av 5
President Laurent Gbagbo.
4 av 5
Charles Konan Banny.
5 av 5
Båda sidor skulle avväpnas.

Etniska spänningar i Elfenbenskusten

Elfenbenskusten - en gång en förebild för resten av Afrika. Landet där fred, stabilitet och välstånd härskade. Idag, en djupt splittrad nation. Välståndet har ersatts av ekonomisk nedgång och misär, fred av inbördeskrig och främlingsfientlighet.

Politiska och etniska spänningar, vid sidan av en av politiker underblåst hätsk främlingsfientlighet, ligger ständigt och pyr. Minsta anledning så exploderar det och våldet blir förhärskande. Ledande politiker skickar ut sina ungdomsmiliser på gator, samtidigt som de tvår sina händer och låtsas stödja fredsprocessen.

Nu senast så gick president Laurent Gbagbo ut och sa att om inte val kan hållas som planerat före 31 oktober så kommer han att sitta kvar, till dess att ivorianerna valt ny president och nytt parlament.

Gbagbos försäkran - eller hot - uppfattas som en ren provokation av rebellerna och av oppositionen. Det är inte heller givet att det internationella samfundet kommer att ge sitt samtycke.

Misslyckad militärkupp
Elfenbenskusten är ett delat land sedan inbördeskriget 2002-2003. Kriget utlöstes av en misslyckad militärkupp. I söder har regeringen och president Laurent Gbagbo kontrollen. Men hela 60 procent av norra Elfenbenskusten kontrolleras av rebellerna, Forces Nouvelles.

För att ytterligare komplicera bilden så härjar en rad miliser i västra Elfenbenskusten, mot gränsen till Liberia. I en buffertzon mellan nord och syd finns 8 500 FN-trupper plus 4 000 franska trupper placerade.

En fredsöverenskommelse ingicks 2003 under fransk medling. Den föranstaltade en maktdelning, bildandet av en oberoende valkommission och att landets mycket omstridda medborgarlag skulle ses över. Men snart stod det klart att fredsviljan hos parterna var mer en läpparnas bekännelse än en önskan att skapa fred.

Valen sköts upp
Nästan två år senare, i december 2004, så lyckades Sydafrikas president Thabo Mbeki förmå parterna att enas om en plan för hur och när fria val skulle hållas. September 2005 sattes som mål för val, men det var tidigt uppenbart att det inte skulle gå att genomföra och valen sköts upp.

Enligt den FN-stödda fredsplanen ska båda sidors miliser avväpnas och nya medborgarskapslagar skulle antas. Ingetdera hade skett, knappt ens påbörjats.

Nu är tidsfristen satt till senast 31 oktober 2006. Men få bedömare tror att det är möjligt.

I samband med att valet sköts upp antog FN en resolution som förlängde president Gbagbos mandat till 31 oktober 2006. FN har också förbjudit all försäljning av diamanter från rebellkontrollerat område, samt infört ett vapenembargo på regeringssidan.

Parlamentets status oklar
Det råder en viss oklarhet när det gäller parlamentets status. Internationella medlare har rekommenderat att det upplöses, men president Gbagbo, vars parti har en dominerande ställning i parlamentet, hävdar att det är otillbörlig utländsk inblandning i Elfenbenskustens affärer och insisterar på att parlamentet sitter kvar till dess att ett nytt valts.

Miliser som är pro-Gbagbo organiserade i samband med det en rad våldsamma demonstrationer mot FN för att stödja Gbagbos politik. Det ledde till att en del FN-personal tillfälligt fick evakueras. Tidigare har liknande demonstrationer organiserats mot Frankrike, mot oppositionen och mot de många människor som har sitt ursprung i grannländerna. Inte så sällan urartar dessa till blodiga och våldsamma upplopp.

En ungdomsorganisation som heter de Unga Patrioterna är särskilt fruktade. Unga arbetslösa män, kriminella, ligister och andra mobiliseras, hetsas och manipuleras av dessa ”ungdomsledare”.

En allmän uppfattning bland analytiker är att Unga Patrioter har nära band med president Laurent Gbagbo och hans parti Populära Fronten. Många menar till och med att de styrs och kontrolleras av partiet.

Fredshopp med Konan Banny
Under sina mandat som medlare utsåg Sydafrikas president Thabo Mbeki och den nigerianske presidenten Obasanjo Olusegun en ny premiärminister. Deras val föll på Charles Konan Banny, ekonom och tidigare chef för de Västafrikanska staternas centralbank. Och, med Konan Bannys utnämning kom ett spirande fredshopp.

Konan Banny svors in i december i fjol under den FN-stödda fredsplanen. Hans uppdrag är att förbereda valen i oktober, att demobilisera såväl rebellstyrkorna i norr som Gbagbos miliser. 

Vidare utsåg han en ny regering som också inkluderade rebellerna och han kickade en Gbagbo-lojalistisk minister från en nyckelpost.

I februari fick Konan Banny samtliga parter att sitta ner tillsammans och enas kring en tidsplan. Men, trots dessa framsteg, så är det inte troligt att valen kommer att äga rum inom utsatt tid.

Rätten till medborgarskap
Avväpning och demobilisering har tillfälligt avblåsts. Än mer centralt är frågan om vem som är ivorian, vem som har rätt till medborgarskap och därmed rösträtt. Den frågan är central i hela konflikten och den är också den mest infekterade.

Av Elfenbenskustens omkring 17 miljoner invånare uppskattas 3, 5 miljoner sakna identitetshandlingar. Många av dessa har sitt ursprung i något av grannländerna. De kan vara andra eller tredje generationens invandrare, men likafullt saknar de id-handlingar.

Det var landets förste president Felix Houphouet-Boigny som uppmuntrade invandringen för att öka kakaoproduktionen. Elfenbenskusten är världens största kakao-producent. Kakaon gjorde Elfenbenskusten till en relativt välmående nation, men när priset på kakao kollapsade på världsmarknaden i mitten av 80-talet så vände sig ivorianerna mot dessa ”inkräktare” som många av dem bott i landet i generationer. Invandrarna härstammar från framförallt Mali, Burkina Faso och Guinea.

Dessa xenofobiska strömningar utnyttjades politisk i den maktkamp som uppstod när landsfadern Houphouet-Boigny gick bort 1993.

Gradvis etnisk rensning
International Crisis Group, en ansedd internationell människorättsorganisation och tankesmedja menar att vad som skett i Elfenbenskusten senaste decenniet är inget annat än en gradvis etnisk resning.

Inför det planerade valet har ett hundratal mobila ”rättsinstanser” inrättats dit människor kan gå för att begära identitetshandlingar. Men för en vecka sedan skrev presidenten under en sju år gammal lag som kraftigt inskränker vem som har rätt att få ivorianskt medborgarskap.

Genom att se till så att lagen verkställs har Gbagbo medvetet ökat spänningarna i landet och därmed risken för nya blodiga sammanstötningar. Och då skulle valen tvingas skjutas upp - igen.

Marianne Kihlberg
marianne.kihlberg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista