Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Foto: Lars Pehrson/Scanpix.
Sverige

Få ensamkommande unga tar familjen till Sverige

"Ankarbarn en allvarlig vanföreställning"
2:15 min

Bara en av tio ensamkommande ungdomar som kommit de senaste åren till Sverige har tagit hit någon från familjen som anhöriginvandrare. Det visar statistik som Migrationsverket tagit fram för Ekot.

I debatten har det ibland förekommit uppgifter om att många ensamkommande skickas i förväg från hemlandet för att familjen sen ska komma efter på så kallad anknytning till barnen, det som ibland kallas för ankarbarn.

Har två val

Tresor Kayira från Kongo kom ensam till Sverige för sex år sedan efter att hans båda föräldrar dödats.

– Man har två val. Antingen så slutar man tänka, slutar man drömma för att man vill tycka synd om sig själv. Eller så fokuserar man på det som kan vara bra för en, oavsett om man är ensam, säger Tresor Kayira.

10 procent

Enligt lagen har många av de ensamkommande barnen och ungdomarna rätt att låta föräldrar och syskon komma efter som anhöriginvandrare. Ekot har tagit reda på hur många som faktiskt gör det.

Av de knappt 4 200 ungdomar som fick uppehållstillstånd mellan 2007 och 2010 är det 10 procent som har föräldrar och syskon som kommit efter på det som kallas anknytning. Sammanlagt är det 1130 anhöriga som har kommit till Sverige till de ensamkommande barnen. Då har man också räknat in personer från utlandet som gift sig med ett ensamkommande barn som hunnit bli över 18 år.

"Vanföreställningar"

Bilden av de här barnen och ungdomarna som så kallade ankarbarn har bland annat målats upp av kommunpolitiker. Det hävdar före detta rikspolischefen och landshövdingen Björn Eriksson, som 2010 utredde kommunernas mottagande på uppdrag av regeringen.

I en slutrapport skrev han att det florerar vissa vanföreställningar och att han bedömde den om så kallade ankarbarn vara allvarligast.

– Det var framförallt när man hade kontakt med politiska beslutsfattare och andra som jobbade i apparaten, att det fanns en tro om att det handlade i väldigt hög grad om så kallade ankarbarn. Det vill säga barn kom hit för att sedermera ta med sig anhöriga på något sätt.

– Man fick en känsla av att det ibland var ett skenargument för att slippa ta ställning till att ta emot ensamkommande flyktingbarn, alternativt att man faktiskt inte visste, säger Björn Eriksson.

Argument som dyker upp

Även Ronnie Magnusson som arbetar med frågor som rör ensamkommande barn och ungdomar på Migrationsverket har märkt den här inställningen i sina samtal med vissa kommuner.

– Det kan vara ett argument som dyker upp, att de bara kommer hit för att föräldrarna ska komma efteråt. Då kan vi bara dementera det och säga att så är det inte, och prata med er grannkommun som har tagit emot i ett par år, så kommer ni se att bilden är inte så, säger Ronnie Magnusson.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".