Emma Sandebäcks spaning denna vecka handlar om Richard Linklaters film-trilogi. Foto: Nick Näslund/Sveriges Radio.

Kulturemma om parentesen som är fylld av kärlek

Lyssna på Kulturemmas spaning vecka 6
11 min

"Snart inträder en parentes i mångas liv. En parentes för vissa fylld av glädjetårar, fantastiska sportprestationer, och härliga stunder framför tv:n och dess OS-sändningar". Så börjar spaningen från Kulturemma som handlar om allt annat än sport och idrott. Lyssna på hela via sverigesradio.se/kalmar

Emma Sandebäcks kulturspaning vecka 6

Snart inträder en parentes i mångas liv. En parentes för vissa fylld av glädjetårar, fantastiska sportprestationer, och härliga stunder framför tv:n och dess OS-sändningar.

För andra inträder en parentes på så sätt att väldigt mycket koncentreras till just de kommande Olympiska Spelen och kanske frågar man sig vad man kan fylla parentesen med förutom att följa tv:s sportsändningar.

Ett förslag är att man sätter tänderna i Richard Linklaters trilogi om kärleksparet Jesse och Celine. En trilogi inspelad under tjugo års tid, med ca tio års mellanrum mellan varje film. Om inte annat är det befriande att se filmer där skådespelarna ser äldre ut för att de de facto har blivit just äldre.  

I Bara en natt, med originaltitel Before Sunrise, från 1995 möts amerikanen Jesse, spelad av Ethan Hawke, och fransyskan Celine, spelad av Julie Delpy, av en händelse på ett tåg. Jesse ska gå av i Wien för att ta flyget hem till USA efter en misslyckad kärlekssemester i Europa. Celine är på väg hem till Paris efter att ha besökt sin mormor i Budapest.

Självklart hänger Celine på Jesse och de båda går av i Österrikes huvudstad. Där startar en stadsvandring som heter duga. En vandring som inte fullt lika mycket går ut på att faktiskt se saker i staden som att prata, prata och åter prata om livet och dess mening, om kärleken och dess väsen. De lär känna varandra och försöker förföra varandra med sina intellektuella idéer om livet och kärleken.

Celine framstår lite mer som en drömmare och romantiker, medan Jesse är något mer av en cyniker – inledningsvis. När det gäller kärleken säger Jesses kommentar ”Kärlek är en utväg för människor som ej kan vara ensamma” ganska mycket om sättet han ser på saker och ting.

Kvällen lider så småningom mot sitt slut och så gör också Celines och Jesses tid ihop. Om det bara är själarna som har förenats hos de två eller om även köttets lustar har fått fritt spelrum, det får vi som tittar spekulera i. Men, de båda tar ett beslut: de ska ses igen på tågstationen i Wien om sex månader.

De byter telefonnummer på papperslappar (nej, de kunde inte bara lägga in en ny kontakt i sin extremt smarta telefon – det vara så att säga före deras tid) och bestämmer datum och plats. Som avslutning får vi se de båda på skilda platser i det gryende morgonljuset.

Nästa film Bara en dag, Before Sunset utspelar sig i, och spelas också in i, Paris nio år senare. Jesse har använt sig av sin dag i Wien, skrivit en bok och är nu på författarturné i Paris. Celine har fått reda på detta faktum och beger sig till bokhandeln där han befinner sig, han ser henne i publiken och voilá de två möts igen.

De har återigen en dag på sig innan flygplanet lyfter mot USA igen där Jesses hustru och son finns. Det är väl synd att säga att han lever i ett lyckligt äktenskap, men han hankar sig fram rent känslomässigt. Celine har ett bra jobb och en fin karriär vid det här laget, men relationer har inte varit hennes starka sida.

Vackra smäktande Parisbilder fladdrar förbi samtidigt som Jesse och Celine pratar, pratar och åter pratar om livssituationerna de befinner sig i och vad som har skett med deras personer sedan de sågs senast. De kommer båda fram till att kärlek inte bara kan vara plikter och att de som cirka tio år äldre människor känner saker mer direkt än de gjorde som tjugoåringar.

En adekvat fråga i sammanhanget är ju om någon av dem befann sig i Wien på deras avtalade tid? Det avslöjar jag inte…

En annan adekvat fråga som tas upp i filmen är om de faktiskt släppte köttets lustar helt fria i Wien eller inte. Om detta tvistar de båda länge och väl. Slutet på denna film ger en hint om att det bör komma en uppföljare när Nina Simones ”Just in time” ljuder ur cd-spelaren och Celine yttrar orden  ”Oh Baby, you are gonna miss that plane...”.

Och, en uppföljare blir det och trilogin fullbordas. Before Midnight hade svensk premiär förra året och spelades alltså in nio år efter Before Sunset.

Jesse och Celine är nu gifta, har tvillingdöttrar och är på semester i Grekland där de precis har vinkat av Jesses amerikanske son på flygplatsen. Deras gemensamma liv ifrågasätts så smått av Jesse som verkar vilja att deras liv ska ta en annan riktning. Vem har egentligen gjort mest uppoffringar för vem?

Kanske är också rollerna nu ombytta; romantikern Celine är mer av en cyniker och cynikern Jesse har blivit mer av en romantiker.

Av ett par vänner har Jesse och Celine fått en hotellnatt på tu man hand medan barnen tas hand om av vännerna. Detta bäddar ju för romantik, men ett telefonsamtal gör att romantiken är som bortblåst och istället blir hotellnatten ett tillfälle att prata, prata och åter prata om hur livet har blivit och vad som krävs av en i sin roll som förälder och partner och hur dessa båda rollerna krockar.

Vad har man egentligen för förväntningar på livet och kärleken när man är tjugo och vad blev det av dem när man nu är fyrtio? Eller som Jesse uttrycker det: ”If you want love, then this is it. This is real life. It's not perfect but it's real.

De tre filmerna har sitt ursprung i Linklaters eget liv då han som ung mötte en kvinna i Philadelphia där de vandrade runt och attraherades av varandra. De hörs av ett par gånger, men det blir inget av det hela.

Han hade en önskan om att hon skulle dyka upp på filmpremiären av Before Sunrise. Senare får Linklater beskedet om att hon avlidit redan innan filmen gick upp på biograferna. Fler filmer blev det dock och om livet och hälsan står Hawke, Delpy och Linklater bi så kan det mycket väl bli en fjärde film. Det skulle jag se fram emot!  

Det här är tre filmer som vare sig man har varit i en relation, är i en relation just nu eller skulle vilja ha en relation får tittaren att fundera på kärlekens väsen och hur kärleken påverkar livet. Det kan väl inte vara det sämsta man man kan fylla en parentes med?

Bibliotekarien rekommenderar

Pernilla Schultz bibliotekarie i Nybro har tre heta tips denna vecka.

1. Hon inleder med att tipsa om Jenny Jägerfeldts roman Jag är ju så jävla easy going. Pernilla Schultz menar att det här är ”en bok med mycket ironi och svart humor som sitter som ett hårt slag rakt i hjärtat”. Man vill aldrig att den ska ta slut och man skrattar och gråter om vartannat. Språket, som Pernilla älskar, är rakt och uttrycksfullt.

2. Veckans andra tips är Hannu Sarenströms bok (dock inte den senaste) Rimfrost och trädgårdsdrömmar, en väldigt vacker bok skriven av bibliotekariens guru i trädgårdsvärlden. Han skriver med ”sådan glädje om sin trädgård och beskriver sina växter och blommor som om de vore hans finaste juveler. Det smittar av sig och man blir fullkomligt trädgårdsgalen”. Känns som en bok man själv till och med borde investera i, kan hända att man kan sträcka sig längre än penséer till våren i sådana fall..?

3. Sista tipset från Nybro är, även om sommaren känns långt borta, Sommarboken av Tove Jansson, som skulle fyllt 100 år i år. Denna bok har Pernilla Schultz läst hur många gånger som helst och den lämnar en fin känsla efter sig. Den handlar om en den varma vänskapen som frodas mellan en flicka och hennes farmor som tillbringar somrarna ihop på en ö i skärgården någonstans.

Veckans kulturtips

Håller vi oss kvar i biblioteksvärlden visas under februari månad en utställning av bokprismor på Nybros bibliotek. Gå dit och titta!

Vill man inte bara se sport på tv utan också i verkligheten kan ishockey i Victoriahallen lördag 8/2 kl. 16 rekommenderas då Nybro Vikings möter Kristianstads IK.

Kanske vill man ut och sporta själv, och är det bara ett par minus kan Svartbäcksmåla med skidbacken i centrum varmt rekommenderas. Där finns skiduthyrning, grillmöjligheter och lift. Inget stoppar dig från att ge dig av!

Det är också sista chansen att se Nybro Konstförenings utställning i Pukebergs gamla brukskontor denna helg, öppet 11-14 i helgen. Ut och njut!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".