Regeringsrättsdom oroar småkommuner

Regeringsrätten meddelade på torsdagen en principiellt viktig dom som berör många kommuner. Det handlar om vilken kommun som har ansvaret då det gäller personer som har rätt till boende och sysselsättning enligt LSS, lagen om särskilt stöd.

Domen gäller ansvaret för en autistisk man från Täby som bott i Gnesta sen år 2000, och som Gnesta nu tvingas att ta det fulla ansvaret för. Något som bekymrar socialnämndens ordförande i Gnesta, moderaten Ingrid Jerneborg-Glimne.

– Jag tycker att det är ett väldigt allvarligt domslut. Det kommer troligen ha en prejudicerade (vägledande. red.anm) inverkan för många kommuner som befinner sig i samma situation.

Vad är mest allvarligt i domen?

– Att stora kommuner som inte själva klarar av sina LSS-ärenden utan placerar dom utanför sina egna kommuner, och då företrädevis i småkommuner utanför, inte längre behöver ta sitt ansvar för dessa personer. Utan dom lämpar över alla de kostnaderna på småkommunerna, säger Ingrid Jerneborg-Glimne.

Det har kallats för LSS-upproret och handlar om små landsortskommuners rätt att säga nej när större storstadskommuner vill lämpa över ansvaret för personer som kan ha stort och kostnadskrävande stödbehov på småkommunerna.

Det aktuella fallet som är ett pilotfall handlar om Michael, en 28 årig autistisk man som Täby kommun år 2000 placerade på ett boende i Gnesta. Men för tre år sen sa Täby upp avtalet om bostad och daglig verksamhet och hänvisade Michael genom sin gode man till Gnesta kommun.

Men socialnämnden i Gnesta ville inte pröva Michaels fall och sa nej tillansökan om förhandsbesked.

Frågan har sen vandrat genom länsrätt och kammarrätt och idag kom alltså det slutliga avgörandet i regeringsrätten.

Domen kan bli vägledande och innebär i så fall att andra kommuner precis som Gnesta nu får räkna med att ta över ansvaret för liknande fall om storstadskommuner säger upp avtalen. Liknande fall finns i flera andra kommuner runt Stockholm, bara i Gnesta finns det ytterligare ett par.

– Det jag tycker att är mest anmärkningsvärt att man sätter den lilla personen i kläm, som då riskerar att bli sedd som ett problem och inte som en tillgång i sin egen kommun, säger Ingrid Jerneborg-Glimne.

Per Thyrén
per.thyren@sr.se