1 av 5
P4 Sörmland 35 år firas i dag på redaktionen. Foto: Fredrik Lorenzoni/Sveriges Radio.
2 av 5
Ett gäng glada tekniker vid Radio Sörmland.
3 av 5
Samling efter den första sändningen den 9 maj 1977.
4 av 5
Susanne Dahlberg och Sören Lundqvist efter den första sändningen den 9 maj 1977.
5 av 5
Tekniker Lars Göran Larsson 1977.
2012

P4 Sörmland firar 35 år

Susanne Rhodiner (Dahlberg) om första sändningen
5:46 min

9 maj 1977 startade det som numera är P4 Sörmland, Sveriges Radio. Mycket har förändrats genom åren men mycket är sig också likt.

"Jag var så nervös så jag visste knappt vad jag hette!"

Längst ner i artikeln kan du höra många sändningar från förr - och höra berättelser om dessa!

Bandspelarna var tyngre, sändningstiden mindre och förutsättningarna annorlunda. Många som var med vid starten arbetar fortfarande kvar på Sveriges Radio och minnena är många.

– Att lokalradion startade gav många nya journalistjobb. Det var en nybyggarandra av sällan skådat slag, säger journalisten Jan Wistrand Persson som då var reporter i Eskilstuna men som i dag är datatekniker i Stockholm.

Minns du något speciellt från din första tid på radion?

– Jag skulle byta band under en intervju men råkade sätta i samma band så halva intervjun försvann.

Lars Göran Larsson var tekniker under den första sändningen 1977.

– Alla skulle vara på jobbet före klockan sex den första dagen. Vi drog lott om vem som skulle ratta ut den första sändningen. Jag drog nitlotten.

Susanne Rhodiner (då Dahlberg) var programledare.

– Jag var så nervös så jag visste knappt vad jag hette men Sören Lundqvist var lugn och skulle berätta vad det skulle handla om. Det slutade med att vi satt och läste upp hela tablån för en vecka framåt, berättar Susanne Rhodiner med ett skratt. I dag arbetar hon på Alltid nyheter inom Sveriges Radio.

Vid starten arbetade sju tekniker på lokalradion i Sörmland. Nu finns här två tekniker.

– Utvecklingen har gått spikrakt framåt. Lite elakt kan man säga att man bäddat för sin egen avgång, säger Lars Göran Larsson och syftar på att programledare och reportrar både sänder och redigerar själva nu.

Rullband användes fram till slutet av 90-talet för att redigera. Programledare Jonas Carnesten började på radion 1991 och ägnade mycket tid åt att bli duktig på att klippa och klistra.

– Att klippa rullband är en totalt värdelös kunskap i dag, säger Jonas Carnesten.

Tekniker Lars Göran Larsson protesterar.

– Man blir nostalgisk och får nästan en tår i ögat, säger han.

Hörbarheten och hur bra det går att sända radio utifrån länet har varit ett diskussionsämne sedan sändningarna startade. Nu slipper man stå i en telefonkiosk att sända, samtidigt finns många fler faktorer som kan störa sändningarna i dag.

– Ju mer vågor i luften, ju svårare har det blivit att höras. Det har varit synpunkter på hörbarenheten ända sedan vi började. Platser vi kunde sända från förr kan vi inte sända från längre, säger tekniker Lars Göran Larsson.

Vad har varit roligast under åren?

– Jag vet inte, det har hänt så mycket. Men programmet Vimmel pratar folk fortfarande om.

Var det bättre förr?

– Jag vet inte om det var bättre förr men det var annorlunda, säger Lars Göran Larsson som går i pension till sommaren.

Webbkommentar

Minns när Yvonne Glenning intervjuade mig i Stallarholmen våren 1978. Hon berättade då stolt att den bandspelare som hon vid tillfället använde vid intervjun minsann var av samma slag som astronauterna vid månfärderna använt... - Michael Heimer

"Inte ett ord av det jag jobbat med kom ut"

Radio Sörmlands bil 1977. Foto: Sveriges Radio.

Jag hade en bunt rullband under armen, reportage som jag hade jobbat med i månader för att få leverera det till lyssnarna, men icke! Inte ett ord av det jag jobbat med kom ut till lyssnarna. - Leif Johansson om första sändningen

Läs hela texten här

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".