1 av 2
Huvudbyggnaden på Tunafors fabriker. Foto: Ida Lindhagen/Sveriges Radio
2 av 2
Tunafors fabriker. Foto: Eskilstuna Stadsmuseum.

Eskilstuna 350 år: Tunafors Fabriker (del 4)

Knivar, gafflar och bajonetter - första delen
4:36 min

Många knivar har producerats i Eskilstuna genom historien, troligtvis vid bruk ända sen 1500-talet. I vår serie om Eskilstunas historia ska vi besöka Tunafors fabriker, som idag står förfallet intill ån söder om centrum, men som i slutet av 1800-talet blomstrade i sin tillverkning av knivar och gafflar.

– När det gällde bordsknivar och gafflar blev de snabbt de största tillverkarna i hela Eskilstuna, säger Anna Götzlinger, antikvarie på Eskilstuna stadsmuseum. De hade moderna maskiner och moderna produktionsmetoder. Tittar man på Tunafors fabriker idag, så är det en enormt stor byggnad och sammanlagt sex byggnader.

– Det man hade bestämt sig för var att inte satsa på alla möjliga saker, utan koncentrera sig på bordsknivar och gafflar. De blev snabbt ledande i landet på de produkterna.

Tunafors fabriker byggdes av aktiebolaget Eskilstuna Jernmanufakturer med start på 1870-talet. Eftersom försäljningen av gafflar och knivar gick så bra, byggde företaget ut och den största byggnaden konstruerades i pampig slottsliknande stil.

Man utökade sitt sortiment efterhand även till andra hushållsprodukter. De fick också en stor order från statliga Gevärsfaktoriet på 200 000 bajonetter, en typ av stora knivar, som fästes på geväret och som skulle användas i närstrid i krig.

Det som utmärkte fabriken var att produktionen till så stor del sköttes med moderna maskiner, som överingenjören Magnus Brunskog bland annat köpte från Amerika. Tanken var att få till en så effektiv tillverkning som möjligt, enligt Anna Götzlinger.

– Man kan säga att det var den första moderna fabriken. Då kanske en del reagerar, för Gevärsfaktoriet var också ofta ganska snabba med modern tillverkning, men där var det så oerhört specialiserat på vapentillverkning, men på Tunafors fabriker var det civil tillverkning till störst del. Man var väldigt inne på att ha den senaste tekniken.

Hur arbetade man?
– Det var inte bara en person som tillverkade ett färdigt föremål, utan var och en gjorde ett moment. Man kunde vara specialist på att göra bladet eller att sätta på skaftet, slipa eller polera. På det sättet var det väldigt likt modern fabrikstillverkning.

Där vi står vid byggnaderna intill ån kan man känna av kraften i ån. Vilken betydelse har ån haft på den här platsen?
– Den har haft väldigt stor betydelse. Det är just vattenkraften i ån som har gjort att den här verksamheten har etablerat sig här, både bruket på 1500-talet och tidigare, och för Tunafors fabriker, för att driva hamrar och kvarnar. Modernt i all ära, men maskinerna drevs med vattenkraft. Från början använde man kraften genom att leda in den under byggnaderna, där vattnet drev turbiner.

Så vattnet leddes in under byggnaderna för att kunna användas inne i fabriken?
– Ja, och mellan fabriken och gatan kan man se den kanal där vattnet har gått. Och lite längre bort mot stan ser man dammluckor, som man kunde öppna och stänga och reglera flödet till turbinerna.

Vad var det för typ av maskiner man använde i fabriken?
– Många olika typer, såsom slipmaskiner och svarvar. Man kan se det kraftverk som Eskilstuna Jernmaufaktur lät bygga. Från början ville man främst ha elkraften för belysning, för det var ett problem. Man kan se på byggnaden att den är väldigt lång och smal och med stora fönster. Det var för att få in så mycket dagsljus som möjligt. Det var säkert en revolution att få in elljus.

Kunde elljuset förändra produktionen på något sätt, tror du?
– Det blev säkert säkrare att arbeta när du ser det du gör tydligare.

Idag är ju byggnaden väldigt sliten och klottrad på, men det måste ha varit en väldigt pampig byggnad?
– Ja, kisar man lite ser den nästan ut som ett franskt renässansslott.

Eskilstuna firar 350 år sedan man fick sina stadsprivilegier. Om man som Eskilstunabo ska lära sig om sin historia, vad kan man lära av Tunafors fabriker?
– Att det är en av de moderna fabrikerna, som har drivits av en idé att dra nytta av de senaste idéerna, rönen och tekniken. Vi har ju en hel del föremål, som är tillverkade här,  utställda på Eskilstuna stadsmuseum. Besökarna står alltid och pekar på föremålen och säger att de har sådana hemma. Husgeråd från Tunafors fabriker, Eskilstuna Jernmanufaktur, finns i nästan alla hem i Sverige, om bara så en smörkniv. Många känner igen varumärket med ett ankare och ett E med en krona, utan att egentligen veta varifrån det kommer.

På 1960-talet gick det sämre för Tunafors fabriker. Enligt Bror-Erik Ohlsson, historiker och författare i Eskilstuna, berodde det på konkurrens från andra håll och företaget knoppades av flera gånger. Lokalerna kom istället att användas av flera olika hantverksföretag och för utbildning.

I mitten av 90-talet stängdes lokalerna helt och kommunen, som ägde lokalerna då hade tankar om att Mälardalens högskola skulle använda lokalerna. Så blev det till slut inte och lokalerna såldes.

Området sanerades i början av 2000-talet på tungmetaller och oljeföroreningar, till den nivån att det skulle kunna användas till exempelvis kontor. Men den nuvarande ägaren, Tunafastigheter i Eskilstuna vill, enligt vd Anton Varnäs, bygga bostäder. Det är osäkert om det kommer att vara möjligt. Detaljplanen för fastigheten säger idag nej till det.

Vilka krav kan då kommunen ställa på ägaren när det gäller att bevara de historiska värdena? 
– Det är kommunen som fattar beslut om man ska få bygglov för förändringar och för allt egentligen som man tänker göra, säger Anna Götzlinger. Kommunen har på det sättet mycket att säga till om. Frågan är hur långt man kan gå för att få en ny användning i byggnaderna, utan att helt ta bort det som gör det kulturhistoriskt värdefullt.

– Förra gången man diskuterade att göra bostäder här så var det väldigt mycket diskussion om balkonger mot ån. Så fort man börjar sätta balkonger på byggnaden så slutar den att se ut som en fabrik. Det är en sådan klar motsättning som kan komma.

Så kommunen vill att den gamla stilen ska bevaras och att det ska synas att det är en gammal fabrikslokal?
– Ja, men samtidigt vill kommunen väldigt gärna att byggnaden ska vara kvar och det är ju svårt eller omöjligt om den inte går att använda till något. Det kommer säkert att bli rätt mycket diskussioner om hur och vad man kan göra.

Så om det blir bostäder, utbildningslokaler eller kontor, det vet vi inte?
– Nej, det ska bli spännande att se vad som kommer att hända här i framtiden.

Ingela Martinsgård
ingela.martinsgard@sr.se
 

Mer om Eskilstuna 350 år

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".