1 av 2
Årby på 60-talet. Foto: Eskisltuna Stadsmuseum.
2 av 2
Årby på 60-talet. Foto: Eskisltuna Stadsmuseum.

Eskilstuna 350 år: Finländare kommer till Eskilstuna (del 6)

Företagen ropade efter finsk arbetskraft, första delen
5:18 min

På 50- och 60-talet kom många invandrare till Eskilstuna, framför allt från Finland, för att arbeta. I vår serie om Eskilstunas historia ska vi träffa tre av de finländare som kom hit, när flera stora företag ropade efter arbetskraft – Maj-Britt och Kaino Viman och Arvo Krekola.

Maj-Britt och Kaino Viman kom tillsammans med sin lille son till Eskilstuna 1959 från södra Finland och Kaino fick jobb direkt.
– På lördag var jag på BM och började sen jobba måndag morgon, säger Kaino Viman. Det var allt, säger han och skrattar.

Så det var lätt att få jobb?
– Ja, herre gud, de hämtade arbetare med bussar från Finland till Nyby och BM. Då fanns det arbete.

Hur var det hemma i Finland? Vad var det som gjorde att ni lämnade för att åka till Sverige?
– Jag var arbetslös, så det var tvunget. Vi hade ett barn och Maj-Britt var hemma, så det var inget annat att göra än att röra på oss.


Hur kändes det att ta det steget att flytta från Finland till Sverige?
– Vi skulle bara vara här tillfälligt, men här har vi nu varit i snart 50 år, så det blev inte tillfälligt.

Tanken var att ni skulle tillbaka till Finland?
– Min tanke var det, men inte Maj-Britts. Hon ville stanna här och här är vi nu. Mina syskon, mamma och styvfar bodde i Finland, men det blev inte att vi återvände, tyvärr, säger Kaino Viman och skrattar eftertänksamt. Vi har haft det bra här.

Hur var det att leva i Finland på 50-talet, då du var arbetslös?
– Det var inte roligt. Det fanns ingen a-kassa, utan bara tillfälliga jobb. Vi bodde hos Maj-Britts mamma och pappa, annars hade det varit problem.

Hur var det att börja jobba i Eskilstuna, först på BM sen på Nike, några av de stora företagen här?
– Det var inga problem. Jag pratade finska, men hade väl i bakhuvudet det svenska språket. På ett halvår klarade jag mig bra utan tolk.

Hur var det att vara tvungen att lära dig svenska?
– Har jag bestämt mig för att lära mig, så går det. Men på företagen var det nästan bara finnar, så på alla raster var det bara finska. Men jag flyttade sen till en liten firma och då gick det bra.

Så du bytte jobb till ett företag där man pratade mer svenska?
– Ja, och då gick det bättre.

Hur var det där ni bodde, i Valhalla? 
– Då pratade vi svenska, så tyvärr kan inte våra barn finska och det är mitt fel att jag inte lärde dem.

Hur känns det idag att barnen inte kan finska?
– De är lite arga på mig. Om vi åker till Finland och till mina syskon, så kan de inte svenska. Men de kan engelska, så de klarar sig i alla fall.

Du, Maj-Britt, jobbade inte. Hur var det för dig att komma till Eskilstuna?
– Jag hade en släkting här, så vi umgicks med henne och hon hjälpte oss och visade var allt fanns i stan. Det gick bra och jag pratar ju finlandssvenska, så jag har aldrig haft något problem med språket.

Det var många finländare som kom under den perioden som ni kom. Hur valde ni att umgås, med finländare eller svenskar?
– Vi har nog umgåtts mest med finländare, säger Maj-Britt. Det var ju genom hans arbete, som vi träffade mest folk. Jag var ju hemma och träffade inte så många.

Hur var det med finska traditioner för er? Var det mycket ni tog med er?
– De har vi alltid haft och det har vi fortfarande. Det går inte ur. Till påsk ska det vara memma, säger Maj-Britt och skrattar. Det är viktigt. Det är en sorts dessert som man äter med socker och ovispad tjock grädde.

Vad är memma gjort av?
– Råg, malt och sirap. Sen ska den in i ugnen och gräddas.

Nygifta Arvo Krekola kom till Eskilstuna med sin hustru Marjatta i mitten av 50-talet. Båda var 18 år och redo att skapa en framtid tillsammans i det nya landet.
– Vi hade jobb båda två i Finland när vi gifte oss, men vi sa upp oss för att flytta till Sverige, säger Arvo Krekola. Våra bekanta berättade när de var på semester att det är så bra i Sverige och att Eskilstuna är en så fin stad. I Göteborg hade vi också bekanta, som sa att det var fint. Vi tog oss sedan till Stockholm med båt och på Centralstationen singlade vi slant om vi skulle åka till Eskilstuna eller Göteborg och då blev det Eskilstuna.

Så det var som ett äventyr? Ni var unga och ville ge det en chans vad som kunde hända i Sverige?
– Ja, vi hade stora förväntningar och vi tänkte vara här några år för att samla ihop pengar, så att vi skulle klara oss bra i Finland och så blev det också. Jag började på Stålpressbolaget, sen på Nike och Nyby bruk, som det hette på den tiden.

Hur var det att komma hit och börja jobba?
– Jag kunde lite svenska, så jag behövde aldrig ha någon tolk. Efter några månader lärde jag mig så pass mycket svenska så att jag fick börja jobba som tolk på jobbet. Jag hjälpte till, för det var väldigt många finländare som jobbade på Stålpressbolaget som inte kunde svenska. Jag bodde ju i Kristinestad i Finland och det är en tvåspråkig stad. Jag tillhörde det finskspråkiga folket, men jag hade hört så mycket svenska att det fanns någonstans i bakhuvudet.

Och behovet av arbetskraft var enormt?
– Ja, det var enormt i Sverige och nästan alla fick jobb, trots bristande språkkunskaper. De som lärde sig svenska rätt så snabbt fick jobb som förmän många gånger, så då behövde de andra inte lära sig svenska, utan klarade sig på finska.

Innan ni åkte till Sverige bestämde ni er för att ni skulle åka tillbaka till Finland och det gjorde ni också efter åtta år, men sen kom ni tillbaka igen. Hur kom det sig?
– Vi träffade några Eskilstunabor som var och semestrade i Finland och de berättade hur bra de hade det i Sverige. Vi hade det inte lika bra i Finland, för levnadsstandarden var inte så hög då, så därför flyttade vi tillbaka.

 

Ni har bott på flera håll Eskilstuna, bland annat i det då nybyggda Årby. Hur var det att bo där? 
– Det var hur bra som helst. Det var inga busiga element där, utan vi trivdes bra.

Hur tyckte ni att ni bemöttes av Eskilstunaborna när ni kom?
– Personligen har jag alltid blivit väldigt väl bemött, men i tidningarna var det ofta stora rubriker ”En finne igen” när det var några slagsmål och bråk på torget. Det var många ungkarlar som kom och det var rätt så mycket alkohol i bilden. Men det var alldeles för stora rubriker. Men den tiden är ju över. Nu är ju finnar och svenskar jämställda tycker jag, jag ser ingen skillnad.

Hur har det blivit för dina barn när det gäller finskan?
– Det är alla helt tvåspråkiga. De talar nog helst svenska, men de kan finska. Däremot kan inte deras barn finska, säger Arvo Krekola och drar på orden.

Hur känns det att inte barnbarnen kan finska?
– Jag talar svenska med dem, så det är inte värre med det, men lite synd är det.

 

Nu pratar kommunen om visioner och hur man vill att Eskilstuna ska utvecklas. Man pratar om den stolta fristaden. Hur känner du för Eskilstuna idag?
– Eskilstuna är en bra stad och jag är inte ens rädd att gå på stan på kvällarna, fast de flesta är det. Jag förstår inte att vara rädd för det.

Känner du dig stolt över Eskilstuna?
– Stolt och stolt…men jag tycker att det är en bra stad. Visst kunde det kanske vara ännu bättre, men det är bra.

Ingela Martinsgård
ingela.martinsgard@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".