Hans Ekström, S, kommunalråd i Eskilstuna och utbildad historielärare. Foto: Ingela Martinsgård/SR Sörmland.

Eskilstuna 350 år: Med historien in i framtiden (del 7)

4:56 min

Vi är nu framme vid sista delen i serien om Eskilstunas historia. Då ska vi med historien i tankarna blicka framåt - Eskilstunas framtid. Vi är mitt i en lågkonjunktur och många har förlorat sina jobb. Hur känns det i ett sådant läge att då fira? Ingela Martinsgård vände sig till tidigare historieläraren, numera kommunalrådet i Eskilstuna, socialdemokraten Hans Ekström, med frågan.

– Jag tror att vi människor har behov av sådana här symbolhändelser, säger Hans Ekström, kommunalråd i Eskilstuna. När vi började diskutera det här jubileet hade vi ingen tanke på lågkonjunktur och kris, men kanske behöver vi det ännu mer i den situation som Sverige och världen befinner sig i idag. Det kan behövas lite ljus i den här situationen.

– Jag är ju gammal historiemagister och jag inbillar mig att man inte kan orientera sig i tillvaron och förstå varför man är här och man kan inte tänka framåt, om man inte förstår lite grann vad som har hänt tidigare.

Vad tycker du är viktigt att man lär sig från historien?

– När man tittar tillbaka så är det människors kreativitet och handlingskraft… historien består väldigt mycket av enskilda människor som har gjort fantastiska insatser och det påvisar ju vårt ansvar idag, att vi precis som de vågar göra saker och vågar pröva nytt. Det tycker jag är ett viktigt budskap.

I visionerna som kommunen vill lyfta fram så nämns Eskilstuna som den stolta fristaden. Varför har ni valt att lyfta fram just det?

– När fristaden inrättades 1771, så var det ett väldigt modigt experiment. I hela Sverige gällde skråtvånget, det vill säga lärling, gesäll och mästare. När man i Eskilstuna vågade upphäva skråtvånget, att vem som helst fick starta verksamhet inom ett område, utan att tillhöra ett gille och utan att vara godkänd mästare, så var det väldigt modigt.

– I övriga landet infördes näringsfrihet först på 1840-talet. Eskilstuna gick 70 år före och det lade grunden till den tidiga industrialiseringen, genom att man vågade göra något som var väldigt djärvt. Det är ett modigt exempel ur vår historia som visar vikten av att pröva okonventionella saker och ibland också misslyckas.

– Ibland är vi i Sverige för fördömande mot misslyckanden. Man ska erkänna misslyckanden och korrigera misslyckanden, men ibland måste man kunna säga att det var jäkligt tufft att prova det där. Det är vi lite för dåliga på.

Varför ska vi fortsätta att kalla Eskilstuna för den stolta fristaden idag?

– Idag är det andra nya saker som måste prövas och vi måste skapa frizoner för att testa nya saker. Då tycker vi att begreppet fristad säger det. Det innebär inte fristad för knark och kriminalitet, utan frihet för kreativitet och pröva nya saker. Man kan ta reda på viktiga saker i historien och göra en nytolkning för att ta med sig in i framtiden.

Hur tror du att kommunen kan underlätta just det du menar med fristad?

– Jubileet är inte bara kommunens, utan alla Eskilstunabors, företags och föreningars jubileum. Det är vårt jubileum. Och vi kan skapa miljöer och krockplatser där nya tankar föds. Ett bra exempel tycker jag är det gamla industriområdet, Volvos gamla industriområde. Där är det konstmuseum, Munktell Science Park, folkhögskola, besöksnäring och idrott, allt på en plats. När människor träffas och tänker nya tankar, så förr eller senare föds de där diamanterna ur det där.

Så det viktiga är att skapa platser där företagare och folk kan mötas?

– Ja, miljöer där företag, människor och kreativitet möts. Det tror jag är en viktig förutsättning för att framtida utveckling ska kunna få bra förutsättningar.

Vad hoppas du att Eskilstunaborna ska få med sig av 350-årsfirandet?

– Stolthet över sin stad. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi är stolta över platsen, men också har respekt för platsen och dess arv. Allt ifrån att den enskilde fastighetsägaren har ansvar för att sköta sitt hus på ett bra sätt och att det ser snyggt och prydligt ut. Vi har alla ett personligt ansvar.

– Det kan också vara att människor inte kastar papper i stan. Jag tycker att det finns en tendens till man tycker att det är någon annan som ska ta hand om det, men det är faktiskt vi själva. Det är inte kommunen som ska städa, utan du och jag som ska hålla snyggt omkring oss. Det är ett gemensamt ansvar och jag hoppas att det blir ett resultat av jubileet att stoltheten leder till en varsamhet av det arv vi har att förvalta.

Hur uppfattar du det idag, känner sig Eskilstunaborna stolta över sin stad?

– Jag tycker att det finns en stor stolthet och jag tycker att andan har förändrats i staden. För 15-20 år sedan fanns det en tendens till att man inte tyckte om sin stad. Jag tycker att det finns ett större mått av stolthet idag. Sen vet vi alla att det finns saker vi behöver göra något åt tillsammans.

Vad tycker du är viktigast för att öka stoltheten över staden?

– Det handlar om att ta hand om de problem som vi vet finns. Det måste vi göra alla som bor här och vi beslutsfattare tillsammans. Kriminalitet och våld vet vi är ett problem, som många människor är bekymrade över och det måste vi jobba med. Människor måste också komma i arbete. Det är lättare sagt än gjort just nu i lågkonjunkturen, men om vi ser över tid så har det skett en väldig utveckling med det även i Eskilstuna.

Tolerans för människor med olika ursprung är ju också en av visionerna som kommunen lyfter fram, att välkomna olikheter. Hur svårt är det att jobba med det?

– Det är väldigt svårt och utmaningen blir ännu större i en sådan ekonomisk krissituation som vi kommer in i nu. Det finns ett gammalt talesätt, att när krubban är tom så bits hästarna. Det finns en tendens att tolerans mot olika typer av människor blir mindre i kristider. Det gör att det blir ännu viktigare att jobba med det, för vi vet också att det som långsiktigt präglar platser, som har en positiv ekonomisk utveckling, är platser som är toleranta och kreativa. Så har det alltid varit genom historien.

Hur stolta är då Eskilstunaborna över sin stad?

– Lite stolt är jag väl, men inte massor, säger Wictoria Helgstrand, som jag möter i centrum i Eskilstuna.

Vad skulle behövas för att du skulle bli stoltare?

– Att det händer lite mer positivt. Att det bli lite mer jobb och lite mer framfötter. Att hus får stå kvar och inte bränns ner.

Vad tycker du om att lyfta fram Eskilstunas historia?

– Jag tycker att det är bra, säger Percy Hagberg, ordförande i IFK Eskilstuna, som kommer gående i centrum. Det blir bra publicitet och det ger bra genomslag.


Vad tycker du är viktigt att lyfta fram ur historien?
– Traditionen av småindustristad, smedstad och att hitta sin egen profil.

 
Åsa Windahl har precis flyttat till Eskilstuna och även hon tycker att det är viktigt att lyfta fram historien.

– Det kan göra att man känner sig mer hemma och att man vet vilket arv man har. Man känner sig mer stolt över att vara Eskilstunabo kanske.

Ingela Martinsgård
ingela.martinsgard@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista