Randi Mossige-Norheim: "Så jobbade jag med Så jobbade jag med dokumentären Lågprishyllan"

Jag valde en lågprismataffär i södra Stockholm. Sedan tidigare visste jag att människor åker långt för att handla här. Varje vecka är det annonser i tidningarna om veckans klippvaror – alltså mat till kraftigt nedsatt pris.

I flera veckor hängde jag i mataffären. Jag hade butikschefens tillstånd att vara där, om jag lovade att hålla låg profil och inte besvära stressade kunder.

Min tanke var att jag via produkterna som människorna handlar skulle få en inblick i deras  vardagsekonomi och privata liv. Jag strök runt mellan kyldiskarna, höll koll på veckans extrapriser och kollade vad folk la i sina kundkorgar. Många siktade in sig på de allra billigaste varorna; femton ägg för tio kronor, leverpastej för fem kronor, räksallad för sju kronor och en stor burk chili con carne för fem kronor. Och många hade läst veckans annonsblad, så de visste vad de letade efter.

Jag tog kontakt med dem som handlade, frågade dem vad de köpt och varför.

Jag pratade med väldigt många kunder när jag gick runt i butiken. Andra kunder träffade jag utanför, på parkeringen, när de lastade in sina varor i bilen. En del fick jag följa med hem så att vi kunde fortsätta samtalet hemma vid köksbordet, som till exempel Ola Johnsson och Leffe Sjöberg.

Men Erik Olsson, som också är med i programmet, träffade jag aldrig i mataffären. Honom hittade jag i kyrkan i närheten, på en gratisfrukost. Han har så ont om pengar så han handlar inte så ofta.

/ Randi Mossige-Norheim