Tomas Ivarsson, "fattig" kulturarbetare. Foto: Peder Losten

Få konstnärer kan leva på sin konst - få byggherrar vill satsa på utsmyckningar

Konstnärerna är en fattiggrupp i dagens samhälle. Många av dem är egenföretagare, precis som vilken Gnosjödirektör som helst, med den skillnaden att de nästan inte tjänar något på sitt arbete utan måste ta olika påhugg.

- Konstnärerna är för det mesta fattiga, teknikrädda och dåliga på att marknadsföra sig själva, säger Elsie Andersson som är kulturarbetsförmedlare i Jönköpings län. Av 93 arbetssökande kulturarbetare är en fjärdedel konstnärer. Tomas Ivarsson är en av dem. Han skäms när han erkänner att han inte tjänar mer än 30 000 om året på sin konst. Före skatt. Nu har kulturarbetsfömedlare Elsie Andersson lyckats få in honom på datakurs. - Jag har inte tilltalats av datorer, säger Tomas. Men det har blivit allt nödvändigare att kunna grunderna, för att inte vara alldeles utanför samhället och för att få ut information och bilder som kan leda till jobb. Konstnären Jon Pärsson i Huskvarna som numera är pensionär minns de glada dagarna på 80-talet när jobbet strömmade in. Själv fick han och en kollega uppdraget att färgsätta miljonprogramsområdet Råslätt. Ett jobb som tog tre år. I början på 80-talet invigdes länssjukhuset Ryhov som slukade mycket konst. Kommuner byggde ut barn- och äldreomsorg och där fanns också en del jobb. För offentligt finansierade byggen finns en rekommendation om att minst 1 procent av byggkostnaderna ska användas till konstnärlig utsmyckning. Endast fyra av länets tretton kommuner lever upp till det: Jönköping, Eksjö, VAggeryd och Värnamo. Några - Gislaved, Vetlanda och Mullsjö - försöker nå upp till en halv procent. Övriga sex har inget avsatt i budget för konstnärlig utsmyckning. På den privata sidan är det ännu värre. Vätterhem som bland annat äger Råslätt och Österängen i Jönköping avsätter ingenting. Det gör inte heller HSB. Riksbyggen uppger att de ibland, vid vissa större byggen kan anslå 25 000 - 50 000 kronor. Hans Fredholm, konstnär i Eksjö, som haft en del offentliga uppdrag, säger att de blivit färre och mindre med åren. Själv har han stora studieskulder efter åtta års högre konstutbildning. Dem får han dras med till pensioneringen och sedan räknar han med att behöva jobba tills han drar sitt sista andetag eftersom han inte lyckats skrapa ihop till annat än en mycket låg pension. - Men jag kan inte tänka mig en arbetsfri ålderdom, säger han. Det är ju detta som livet går ut på. Lisa Atterström, konstnär i Bottnaryd, har ett förslag: - Det är orättvist att privatanställda inte har samma möjligheter som offentliganställda att få se god konst på sina arbetsplatser.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".