Småland

Ostkakan räddad - av Vetlandakvinnor

4:39 min

Det finns inte på kartan att ändra i ostkaketillverkningen i Småland tycker Margrit Gerhardsson från Björköby utanför Vetlanda. Därför åkte hon tillsammans med sju andra kvinnor upp till Stockholm för att ta saken i egna händer. Och med sig hade de förstås ostkaka.

Och uppvaktningen av Livsmedelsverkets generaldirektör Stig Orustfjord tycks ha gett effekt. Han har nu ställt sig på ostkakans sida och lovar att göra sitt bästa för att ostkakan ska kunna fortsätta att lagas på samma sätt.

Det är marknadsföringen av den opastöriserad mjölk som en dryck som stärker immunförsvaret hos barn som livsmedelsverket vill stoppa. Det är en viktig ingrediens i den småländska ostkakan, men den som dricker mjölk som inte hettats upp kan drabbas av sjukdomen Ehec.

Margrit Gerhardsson är en av de åtta bondkvinnorna från Björköby som tog saken i egna händer och besökte generaldirektören i Stockholm.

– Vi pratade med honom och hade ett mycket bra samtal. Han förklarade vad de menade och varför livsmedelshanteringen som vi ägnar oss åt faktiskt inte är i riskzonen, utan vi har kommit på att det är tidningarna som blåst upp det där, säger Margrit.

Så allt är medias fel?

– Det är klart att det är så. Men jag måste säga jag känner mig nöjd så till vida att vi inte behöver inte ha dåligt samvete när vi köper mjöljk hos bonden och fixar våra ostkakor. De vill ju komma åt gårdsförsäljningen av opastöriserad mjölk, men jag ifrågasätter vad för barn och gamla som egentligen dricker opastöriserad mjölk.

Inför er resa har ni ju blivit beskrivna som åtta upppretade bondkärringar, stämmer den beskrivningen?

– Ja, vi pratade riktigt bra, men han förstod våra synpunkter och han hade själv ett förflutet som bondpojke. Men han har inte varit generaldirektör särskilt länge, så jag undrar om inte hans anställda har kört över honom lite i den här frågan.

Det skrattas i bakgrunden - är det en god stämning på tåget tillbaka?

– Absolut, vi känner oss nöjda och de vi träffade har tagit så väl hand om oss. Och sen bjöd vi naturligtvis alla på ostkaka.

Tyckte de om den?

– Ja, det är klart. Den tog nästan slut. Jag tycker att det var positiv resa, vi känner oss inte så taggiga längre utan blev nedtaggade. För det är ju självklart att vi inte kan omändra i vår ostkakehantering i Småland, det finns inte på kartan, avslutar Margrit Gerhardsson.