Ingegerd Rubensson har tagit hand om vuxne sonen i hemmet i Värnamo i 25 år
1 av 2
Ingegerd Rubensson, 83, som vårdat en anhörig, en sjuk son, i 25 år. Foto: Karin Selldén/Sveriges Radio
Ingegerd Rubensson och maken Egon hemma i köket i Värnamo.
2 av 2
Ingegerd Rubensson tillsammans med maken hemma i köket i Värnamo Foto: Karin Selldén/Sverigs Radio
Värnamo

Ingegerd, 83, har vårdat sin son i 25 år

Ingegerd Rubensson: Det går inte säga nej, man är ju mamma
2:22 min

Mer än hälften av all vård och omsorg i hemmet utförs i dag av anhöriga. Ingegerd Rubensson i Värnamo har tagit hand om sin sjuke son i över 25 år.

Efter att hennes vuxne son drabbades av en hjärnskada beslutade Ingegerd Rubensson och maken Egon att sonen fick flytta hem igen så att de kunde ta hand om honom.

– Det går inte att säga nej, man är ju mamma. 

Under alla dessa år har Ingegerd lagat mat och tvättat, sett till att han fått sin medicin, skött kontakterna med sjukvård och kommunen, och sett till att han inte är ensam. För sju år sedan fick han en egen liten lägenhet och hemtjänsthjälp med att ta sin medicin om morgnarna - men han kommer ändå hem till föräldrarna varje dag för att äta och för att få lite sällskap.

Det är uppenbart så att trycket på anhöriga ökar.

Ingegerd Rubensson är långt ifrån ensam. Anhöriga som vårdar eller hjälper en närstående blir allt fler och behovet i samhället av deras frivilliga insatser bara ökar.

I dag vårdar eller hjälper över 1,3 miljoner svenskar regelbundet en närstående på grund av sjukdomar, funktionshinder eller ålder.

2014 presenterade Riksrevisionen rapporten "Stödet till anhöriga omsorgsgivare" (RiR 2014:9) där man granskat samhällets stöd till anhöriga omsorgsgivare och kom fram till många anhöriga tvingas ta ett större ansvar för en närståendes vård och omsorg än de vill och orkar på grund av brister i det offentliga utbudet. Samtidigt får anhöriga inte det stöd som de behöver för att kunna hantera sin situation.

Nu, tre år senare, har det inte blivit bättre, tvärtom, konstaterar Ann-Britt Sand, forskare och lektor vid institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet.

– Det är uppenbart så att trycket på anhöriga ökar.

De anhörigas insatser sparar samhället över 181 miljarder kronor varje år har Nak, Nationellt kompetenscentrum anhöriga, räknat ut.

Mycket pengar, men det är kanske ändå i underkant, säger Ann-Britt Sand och lägger till att utan de anhörigas insatser skulle samhället kollapsa:

– Det skulle rasa ihop fullständigt. Med de neddragningar som sker inom den offentliga omsorgen så blir effekten att mer läggs på anhöriga.

– När jag är ute och träffar anhöriga så påminner jag om att anhöriga inte har inte den här skyldigheten. Vi har ett samhällssystem där detta ska ligga på samhället och anhöriga ska bara göra det dom kan och vill och det borde vara gott så.

Det har varit många tunga år, framförallt vad gäller kontakterna med kommunen, säger Ingegerd Rubensson, som länge önskat att det ska vara som inom vården - en enda kontinuerlig kontaktperson som guidar och hjälper till att möta sonens olika behov.
Men till slut har någon lyssnat på henne och förstått vad familjen och sonen behöver för stöd.

– Ja, han ska få en plats på ett hjärnskadeboende där den samlade omvårdnaden ska ges, det ska bli bra. Vi har blivit så fint bemötta på detta boende så vi tror på det, säger Ingegerd Rubensson.

I ljudklippen nedan hör du längre intervjuer med Ingegerd Rubensson och Ann-Britt Sand

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".