Foto: TT

Carinas son fick en psykos av spice

Carina: "Där drogerna finns, finns ingen sanning och samvete"
15 min

Det pratas alltmer om den nya drogen spice - som redan krävt unga offer. Hur man som förälder ska förhålla sig till det här - det har Carina från Värmland ställts inför. I maj fick hennes son en psykos efter att ha missbrukat spice.

Vi nämner inte Carinas efternamn av hänsyn till hennes son. En son som i våras drabbades hårt av spice.

– Den andra maj fick jag veta att min son var påverkad av något och befann sig i ett hus, som han inte bodde i. Jag fick tag i hans pappa och vi åker dit. Där finner vi honom, mycket riktigt påverkad av något.

När de fann honom var han fnissig och tyckte att tillvaron var rätt komisk. Han satt i lortiga kläder, hade inte ätit på flera dagar.

– Vi visste att han av och till haft drogproblem. Men vi trodde att han varit driogfri en längre tid. Då sa vi till honom att han måste söka hjälp. Han sa att han var med på det men att han skulle röka upp det han hade kvar, berättar Carina.

Carina och sonens pappa ställde då ett ultimatum.

– Enedera så följer du med eller så ringer jag polisen och de får då göra en husransakan och ta det ni har. De funderade en stund och sen sa de att de inte vill med. Då ringde vi polisen.

Polisen kom och tog drogerna. Då fick de också med sig sin son hem. Men osäkerheten om vad som skulle hända sen var stor.

– Vi var oroliga. Jag vågade inte åka själv med honom hem. Hemma tvingade vi in honom i duschen och la honom i sängen. Det hade blivit kväll då och under natten kunde jag inte sova en blund. Jag ville ju se att han blev som vanligt igen.

Hela dagen efteråt kunde de prata med honom, han liksom vaknade upp ur ett rus när de "väckte" honom. Men han bara fnissade och tyckte att livet var rätt trevligt ändå.

– Men han rörde sig inte för egen hand. Han åt inget, han lämnade inte sitt rum, han gick aldrig på toa. Han gick bara upp och satte sig i en stol och fnissade.

Det hela fortsatte under söndagen och då tog de kontakt med sjukvården.

– Vi kände att det här var allvarligt och det tyckte läkaren också. Vi hade sådan himla tur att vi fick kontakt med socialjouren och de sa att han skulel få en plats på ett behandlingshem samma dag, om han ville det.

Sonen var dock likadan i sitt beteende under söndagskvällen då han togs omhand av socialjouren och vi fick inget löfte om att det skulle bli annorlunda.

– Vår son kanske aldrig kommer tillbaka mer, han kanske aldrig vaknar upp ur det här tänkte vi.

Enligt Carina var det så smärtsamt och jobbigt att hon fick hitta strategier för att ta sig framåt i livet.

– Man tänker inte fullt ut på det värsta som kan hända. Det gör för ont, säger hon.

Hennes råd till oroliga föräldrar är aldrig tänka "Det här händer aldrig hos mig".

– Vår son var aldrig ute på fest som tonåring, han hade ett stilla hemmaliv med en flickvän under många år.

Carina berättar att sonen också klarade skolan och tog körkort, han klarade värnplikten, hade framtidstro och fick ett jobb.

– Det farligaste man gör är att tro att det inte gäller mina barn. Och kom ihåg att där drogerna finns, finns inget samvete och ingen sanning.

Carinas son kom hem från behandlingshemmet en fredag. Han lovade då att ta hjälp från öppenvården redan på måndag. Men redan på lördagen blev han alltmer rastlös och sa sen på eftermiddagen att han går nu.

– Då sa vi att om du går nu kan vi inte hjälpa dig mer. Då får du förlita dig på samhället.

Carina vet var hennes son är idag, men de har ingen kontakt.

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".