Margareta Nilsson efter inspelningen av programmet hemma i villan i Hagfors. Foto: Fredrik Ralstrand/Sveriges Radio
1 av 3
Margareta Nilsson efter inspelningen av programmet hemma i villan i Hagfors. Foto: Fredrik Ralstrand/Sveriges Radio
Monica Zetterlund-muséet i Hagfors. Foto: Fredrik Ralstrand/Sveriges Radio
2 av 3
Monica Zetterlund-muséet i Hagfors. Foto: Fredrik Ralstrand/Sveriges Radio
Hagforsparken. Foto: Fredrik Ralstrand/Sveriges Radio
3 av 3
Hagforsparken. Foto: Fredrik Ralstrand/Sveriges Radio
Min syster Monica Zetterlund

"Vi var så olika som man någonsin kan vara"

Hon är syster till en legend. I sin första intervju någonsin berättar Margareta Nilsson från Hagfors om livet som syster till en världsartist. Om oro, systerskap och den uteblivna avundsjukan. Hon har i programmet fått välja ut sina favoritlåtar med sin syster.

Det är i år 10 år sedan en av Sveriges största sångerskor gick bort. Monica Zetterlund var Värmlands starkast lysande stjärna. Margareta Nilsson, Monicas syster, har levt ett liv bakom rubrikerna och vid sidan av strålkastarljuset som gymnastiklärare hemma i Hagfors.

Du har också jobbat med musik hela ditt liv, men på ett annat sätt..?

– Ja, jag har ju haft mycket idrott och gymnastik, och det har jag alltid haft musik till. Men det måste ju vara rätt takt. Men vi har inte haft musiken som gemensamt intresse. När vi pratat har vi mer pratat om det alldagliga, det vardagliga. Musiken har aldrig varit med då.

Det är 10 år sedan Monica gick bort, vad saknar du mest med Monica?

– Det är våra samtal. Vi ringde mycket till varandra. Samtalen handlade mest om familjen, om mamma och pappa.

Hur lika var ni som systrar?

– Ja så olika som nån kan vara. Beroende på att jag växte upp hos mormor och morfar på somrarna. Monica hade ett helt annorlunda liv, hon var ju borta mycket. Jag blev ju den som var hemma och fick serva litegrann med mor och far. Jag hade också ett annorlunda jobb så det var full fart hela tiden.

Monica blev ju väldigt förknippad med Värmland, betydde det nåt för henne?

– Ja det tror jag absolut. Vi såg på filmen om henne att hon for från Hagfors och aldrig skulle komma tillbaka men den filmen var ju bara en uppdiktad skröna. För mig är Monica i filmen en helt annan person, men filmen är ju en skröna, inget dokument. Finns fanns det inslag som kändes verkliga, men jag kände inte igen nån av personerna.

Har du någon gång varit avundsjuk på Monica?

– Nej. Det fanns inte. Det verkar vara för jobbigt att stå framför...alla repetitioner, konserter och allt. Hemskt nervös, psykiskt jobbigt. Det var inget man längtade efter.

Har det funnits perioder där du varit orolig för henne?

– Ja då, det har det visst det.

Hur vill du att hon blir ihågkommen?

– Ja som den stora stjärnan hon var, en världsartist var hon faktiskt. Med en mycket vacker röst.

Programmet är del 3 i en serie. Tidigare avsnitt: Min pappa Ted Gärdestad (P4 Riks 2013), Min mamma Alice Babs (P4 Riks 2014).

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista