Pernilla Källvik fick bröstcancer för fyra år sen. Nu är hon friskförklarad men det har varit en jobbig resa. Foto: Jenny Tibblin/Sveriges Radio
Pernilla Källvik fick bröstcancer för fyra år sen. Nu är hon friskförklarad men det har varit en jobbig resa. Foto: Jenny Tibblin/Sveriges Radio

Knölen i bröstet var cancer - Pernilla om vägen tillbaka

Pernilla Källvik:"Man vill smocka tillbaka cancern dit den ska"
13 min

I Sverige får fler än 60 000 personer cancer - varje år! Totalt är det över en halv miljon svenskar som någon gång fått en cancerdiagnos. Och det blir fler och fler. Om tio år beräknas en miljon vara direkt drabbade. Pernilla Källvik fick bröstcancer för fyra år sedan. Idag är hon friskförklarad.

– Jag hittade en knöl i bröstet när jag hade duschat och kände direkt att det här var inte bra. Det var inget som gjorde ont eller någonting utan det var bara en knöl som inte skulle vara där. Så jag ringde så fort som möjligt till mammografin i Karlstad och fick en tid för att komma in snabbt. Direkt efter det blev det ytterligare undersökning och det syntes ganska snabbt på personalen att det inte var bra, berättar Pernilla Källvik.

Efter undersökningen så tog man prover och efter en tid så kom fram man fram till att Pernilla skulle opereras och ta bort hela bröstet. Det visade sig också att man var tvungen att ta bort 30 stycken lymfkörtlar varav en av väldigt infekterad. Cancern visade sig vara väldigt aggressiv. Pernillas mamma dog av lungcancer när hon var 49 år och hennes farmor hade även hon bröstcancer, på samma sida, vänster bröst. Men när Pernilla fick beskedet så hann hon inte riktigt tänka efter utan hon bara körde på.

– Det är sådant som kommer i efterhand nu. Då reagerade jag inte utan då var det bara fokus på att operera. Just där är det en svacka för att, antingen så ställer man sig med ena foten i graven eller så bara känner du att, nu ska vi överleva det här. Och jag bestämde mig för att överleva, berättar Pernilla.

Pernilla menar också att det är svårt att veta hur man reagerar när man får ett cancerbesked. Hon berättar att det var många som sa att hon var stark och att de själva aldrig skulle klarat det men det menar Pernilla är bullshit.

– När du väl sitter i den situationen så tror jag nog att de flesta skulle vara så pass starka så de klarar att igenom behandlingarna själva också. Det är bara så. Man har inget val. Man vill smocka tillbaka cancern dit den ska, säger Pernilla.

Samtidigt under hela behandlingen så bestämde sig Pernilla att hon ville skiljas från sin dåvarande man. Det hade varit jobbigt mellan hennes man och henne själv en tid och cancerbeskedet blev spiken i kistan.

– Från sjukhusets sida så trodde man att om jag hade väntat några veckor så hade jag varit död. Det blev som en helomvändning för mig. Och då kände jag att eftersom vi inte klarade av att kommunicera med varandra, jag hade mundiarré och han hade förstoppning som man så fint kan uttrycka det, så bestämde jag mig för att jag kör den här kampen själv. För då är jag starkare, berättar Pernilla.

I efterhand menar hon att hon kanske inte borde tagit det beslutet då och vid den tidpunkten men att det var ett bra val vilket hennes förra man också tycker.

Utöver en aggressiv bröstcancer så hade hon också hormoncancer som är än mer aggressiv och har en högre risk för att dö. Då tog man beslutet att stänga ner hennes hormoner helt och hållet, läkarna försatte henne i klimakteriet väldigt tidigt. I och med det så blev det uteslutet att skaffa fler barn eftersom att risken är för stor att cancern kommer tillbaka. Förra året gjorde hon en hysterektomi.

– De fick ta bort allting. För att jag inte ska ge den där skiten en chans att sätta sig någonstans, berättar Pernilla.

Pernilla blev tidigt friskförklarad. Direkt efter att man hade tagit bort bröstet så genomgick hon en röntgen där man inte hittade något utan svaret var, "Vi brukar inte friskförklara så tidigt men det gör vi nu". Så idag är hon helt frisk. Men samtidigt så kommer tankarna nu när hon är helt frisk, om vad som egentligen hände.

– Nu sitter jag här och känner mig trygg, nu har jag hittat en familj och nu känner jag att jag är lycklig och då kommer det plötsligt över en. Att det här, är vad som har hänt. Det finns dagar då jag inte kanske är lika hipp och rolig och glad. Men det är ju det som är så gött att man har det stödet som man har ifrån vänner och ifrån gubbestrutten jag har. Att de finns där och tar upp en. Cancer har inget ansikte, den har ingen ålder och inget kön. Den sätter sig bara på någon, berättar Pernilla.

Läkarna har också genom att ta fett från magen lyckats återskapa ett bröst till Pernilla.

– De är helt otroliga på den här tekniken. De tog ifrån gomagen. Han skrattade och tyckte att jag hade allt lite mycket gomage. Därifrån en bukplastikoperation och sedan formade de till ett bröst där de tog bort det förra bröstet. Jag ser ut som precis vilken kvinna som helst med två bröst. De har gjort det så otroligt bra, berättar Pernilla.

Pernilla tycker också att det är enormt viktigt att prata om cancer.

– Du skapar en liten ryggsäck som du sätter på ryggen som blir större och större, till slut så har du som en stor bag som bara är full med ilska och sorg. Det måste ut. Man måste prata om det. Det är görviktigt, säger Pernilla Källvik.

Medborgarhuset i Säffle anordnar också en barncancerfondendag den 27/2 med bland annat fotografen Therese Tingberg och där finns det möjlighet att om man har gått igenom något liknande, prata om hur det har varit.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".