Die Tote Stadt av Korngold på Wermland Opera i Karlstad
Die Tote Stadt av Korngold på Wermland Opera i Karlstad. Daniel Frank som huvudpersonen Paul. (Beskuren bild) Foto: Mats Bäcker

Den döda staden lever i Karlstad

2:52 min

En man sörjer sin döda hustru så djupt att han ser henne överallt - jämför hus och gator med hennes ansikte. Det här dramat heter Die Tote Stadt - alltså Den döda staden. Det handlar om ett Europa för hundra år sedan i en opera skriven av Erich Wolfgang Korngold.


Det utspelar sig i belgiska Brygge. Husen och porträtten av hustrun är beständiga - vattnet i kanalerna flyktigt och opålitligt. Mannen har ett mycket levande minne av en död älskad.

Han är helt i det där minnets våld och har en besatthet som gör att han ser saker som inte är sanna, eller övertolkar enkla saker och gör dem svåra eller tvärtom. De få vännerna försöker få bort det egenhändigt skapade oket.

Hustrun hette Marie och när han vandrar runt i den döda staden möter han Marietta, som han, i fantasin eller i verkligheten, ser som en exakt kopia av Marie. Marietta är både smickrad och sen förfärad när hon ser hur lika de är. Hon gestaltas övertygande av AnnLouice Lögdlund även om det tar ett tag innan hon med hela sitt omfång visar Mariettas alla sidor - hon är inget rö för vinden, inget offer.

Daniel Frank gör huvudrollen med en fantastiskt skarpskuren tenor och jag kunde bara önska ett lite mera varierat skådespeleri, lika vitalt som hans sång, precis som jag kan önska mera elasticitet i Lögdlunds mjukare partier. Chefsdirigenten Johannes Gustavssons musikaliska ledning bidrar mycket till livfullheten i föreställningen, även om Wermland Operas orkester tröttnar lite mot slutet.

Korngold var bara drygt 20 år när han skrev operan, så trots att musiken är en tilltalande blandning av Strauss, Puccini och det Korngold senare skulle bli mest känd för, epokgörande Hollywoodfilmmusik, står det ofta stilla. Regissören Sofia Jupither har jobbat så gott det går med att få liv på scenen, men rätt ofta har hon inget att arbeta med. Men just därför är Lars Åke Thessmans scenografi så hjälpfull. Den fick till och med applåder under föreställningens gång. Jag ska inte avslöja för mycket, men det handlar om kvävande brungrå hus som rör sig och vatten i Brygges kanaler.

I P1 Kultur senare i veckan berättar Per Feltzin mer om den här operan och en samtida opera med ett liknande tema: Debussys Pelléas och Mélisande som ska ha premiär i både Stockholm och Malmö nu under våren.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista