Foto: Malin G Pettersson/Sveriges Radio
Stödboendet var en katastrof, säger Hanna. Foto: Malin G Pettersson/Sveriges Radio

Hanna om stödboendet: "Katastrof"

Hanna själv om stödboendet: "Det var katastrof"
0:45 min

Nu vill fler av de som tidigare hamnat på ett stödboende i Skaraborgstrakten berätta om hur illa det var. En av dem är Hanna som hoppas att stödboendet och personerna bakom aldrig mer lyckas dra igång någon ny verksamhet. 

Hanna, som i verkligheten har ett annat namn, hamnade på stödboendet genom en personlig kontakt. Det var alltså inte hennes hemkommun Storfors som föreslog att hon skulle dit.

Att man ska behöva hamna på ett sånt ställe

- Jag tycker synd om de som hamnar där om nån gör det efter mig, det är helt otroligt att man som missbrukare och mår psykiskt dåligt ska behöva hamna på ett sånt ställe, säger Hanna.

När Hanna skrevs ut från sjukhus i början på förra sommaren så var det stödboendets personal som kom och hämtade henne och första intrycket av stället var bra.

- Jag fick följa med in och dricka kaffe och prata, de var väldigt välkomnande och pratglada.

Men den manlige föreståndaren gled också in på samtalsämnen som Hanna tyckte var märkliga:

- Ja, han satt och berättade om andra världskriget och tyckte att Hitler var en bra person som gjorde mycket rätt. 

Hanna har haft flera psykoser, kämpar mot sin ångest och ett tidigare missbruk. På stödboendet hoppades hon hitta ett lugn och ett första steg att bli drogfri, men det var mycket som gick snett.

Den medicin hon behövde trappades ner, men inte av läkare utan av stödboendets kvinnliga föreståndare berättar Hanna:

- De sa att de trappade ner allas mediciner.

Att det var en rutin?

- Ja, precis.

Hanna bodde under juni, juli, augusti och halva september på Skara stödboende. För detta betalade Storfors kommun 1 995 kronor dygnet, totalt drygt 200 000 kronor.
Så här beskriver Hanna själv vad hon tycker om kvalitén på stödboendet:

- Väldigt, väldigt dåligt. Det var katastrof.


Vid ett tillfälle blev Hanna lovad ett besök hos en överläkare och tillsammans med den manlige föreståndaren åkte hon till ett behandlingshem i Jönköpings län. Men det slutade med att hon fick ett samtal med hemmets föreståndare som uppgav att han var terapeut. 

- Jag tror inte jag skulle fått träffa nån läkare, säger Hanna.

Värst var ändå hur föreståndarparet kontrollerade de boende som hon upplevde det:

- Jag hade bara kontakt med min handläggare via XX (föreståndarens) telefon och då blev jag tillsagd innan vad jag skulle säga och de satt de med under hela samtalet. 

Storfors kommun gjorde aldrig någon ordentlig kontroll innan man placerade på stödboendet, då hade man i så fall upptäckt att Inspektionen för vård och omsorg riktat kritik mot stället. Kanske hade de också hittat vår granskning i radion som pågick.

Faktum är att P4 Skaraborg var på stödboendet och gjorde en intervju med föreståndarinnan samtidigt som Hanna bodde där. Men den dagen vi kom dit så gömdes Hanna undan hemma hos en anställd.

- Samma dag som det skulle sändas i radion åkte jag och min morfar som var på besök och ställde oss på en parkeringsficka för att lyssna.

Hur reagerade du då, när du hörde det i radion? 

- Det kändes skönt att det blev sagt hur det ligger till, jag tänkte att nu kanske jag får komma härifrån och att andra fattar vad som pågår.

Föreståndarparet har tidigare dementerat att de misskött medicinering och förnekar att de uttryckt högerextrema åsikter eller att det funnits nazistsymboler på boendet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".