Carina Carlsson i en park med höstklädda träd. Foto: Amanda Moln/ Sveirges Radio.
För Carina Carlsson var det en trygghet att veta att hennes son ville donera. Foto: Amanda Moln/Sveriges Radio.

Carina vill att vi pratar om donation i familjen

4:51 min

I veckan har det varit donationsvecka och P4 Värmland har i flera inslag berört ämnet. Carina Carlsson från Hagfors hörde av sig till P4 Värmland och ville berätta sin historia. Hennes son Pontus gick bort i sviterna av en hjärnhinneinflammation när han var 21 år gammal.

Familjen Carlsson var från början positivt inställda till donation. Både Carina och hennes man är inskriva i donationsregistret och donerar blod.

Pontus hade ett medfött hjärtfel vilket gjorde att familjen tillbringade mycket tid på sjukhus när Pontus var yngre. Carina tror att det var därför Pontus tidigt bestämde sig för att donera sina organ.

– Han såg andra sjuka barn och deras föräldrar. Det har varit en naturlig fråga som har dykt upp och viljan att hjälpa har alltid funnits. Man vill göra det man kan för att hjälpa.

Inget svårt beslut

Eftersom Pontus hade hjärtproblem fick han inte vara blodgivare. Därför, menar Carina, ville han hjälpa på andra sätt.

I mars 2017 fick Pontus hjärnhinneinflammation och blev väldigt sjuk. Han låg på sjukhus i nästan två veckor. I samband med att familjen fick beskedet att det inte finns något hopp om att Pontus kommer vakna igen fick de också frågan om donation.

– Det var inget svårt beslut. Mitt i allt kaos var det det enda som kändes som en trygghet. Vi visste vad han ville. Därför är det så viktigt att fråga sina anhöriga om vad de har för inställning, säger Carina.

– Jag hoppas att man hade haft styrkan i alla fall, men man är ganska skör i en sån situation.

Att prata om donation

Det kan vara svårt att ta upp frågan om donation i familjen. Carina menar att man kan göra det i samband med att någon i ens närhet går bort. En anhörig eller ett husdjur.

– Att man pratar om både döden och vad man kan göra för att hjälpa någon efter att man har gått bort.

Det visade sig i Pontus fall inte vara möjligt med donation.

– Det var sorgligt. Man hade ju hopp om att man kunde hjälpa någon annan i en sån situation.  Att hjälpa någon till bättre hälsa är ju nog det finaste man kan göra.

"Hon skulle leva för hans skull"

Familjens inställning till donation blev efter Pontus bortgång ännu starkare. Pontus lillasyster Ebba skrev in sig i donationsregistret och blev blodgivare.

– Hon tyckte att om Pontus inte fick leva skulle hon leva för hans skull. Mitt i all sorg har hon blivit väldigt stark och ser framåt. Det hjälper oss andra också, säger Carina.

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista