Gotländsk skeppssättning. Foto: Joakim Wehlin

Tretusenåriga stenskepp vittnar om maritimt nätverk i Östersjön

Östersjöns betydelse för tretusen år sedan, inte minst som vattenväg, har underskattats av den tidigare forskningen. Det hävdar arkeologen Joakim Wehlin som bedrivit sitt doktorandarbete vid Högskolan på Gotland, och som på fredag disputerar vid Göteborgs universitet med en avhandling om skeppssättningar runt Östersjön.

Så här förklarar Joakim Wehlin själv sin forskning:

"Vid mitten av bronsåldern, omkring 1000 f. Kr., ökar mängden metallföremål markant i områdena kring Östersjön. Samtidigt dyker en ny typ av stenmonument upp vid dess kuster, formade som skepp. En ny avhandling i arkeologi från Göteborgs universitet visar att dessa stenskepp är byggda av maritimt inriktade grupper av människor. Grupperna ingick i ett nätverk som sträckte sig över stora delar av norra Europa och upprätthölls genom sitt beroende av metallen.

Att bronset importerats till Skandinavien söderifrån har länge varit en etablerad tanke bland arkeologer, vilket också senare års metallanalyser har kunnat bekräfta. Ofta diskuteras utbredningen av dessa föremål och analyserna tenderar att fokusera på länkarna i sådana nätverk. Sällan diskuteras människorna bakom nätverken och inte minst utelämnas noderna, eller mötesplatserna, i dessa.

- En anledning till att bronsålderns fysiska mötesplatser sällan diskuteras är att de tidigare inte har kunnat lokaliseras. Detta till skillnad mot vikingatidens handelsplatser som efterlämnat ett rikt arkeologiskt material, vilket gör att vi hittar dessa relativt enkelt, säger Joakim Wehlin, verksam vid Högskolan på Gotland och Göteborgs universitet.

Joakim Wehlin har i sin avhandling analyserat det arkeologiska materialet från bronsålderns stenskepp, eller skeppssättningar som de vanligen benämns, samt deras placering i landskapet. Skeppssättningarna finns i hela Östersjöområdet och främst på de större öarna med ett markant kluster på Gotland. De har länge ansetts vara gravar för en eller flera individer och har av den anledningen ofta tolkats som dödsskepp, vilket skulle hjälpa den döde till livet efter detta.

- Min studie visar en annorlunda bild och inte minst tycks det sällan som om hela människan har begravts i skeppet. Det finns också skeppssättningar som inte innehåller några gravar, men som istället visar lämningar efter andra typer av aktiviteter. Med frånvaron av de döda framkommer med andra ord spåren av de efterlevande.

En av avhandlingens slutsatser är att skeppssättningarna och de aktiviteter som skett vid dem åskådliggör människor som var starkt inriktade mot en maritim praktik. Detaljer på skeppssättningarna indikerar att de byggts för att återge riktiga skepp. Joakim Wehlin anser att man utifrån skeppssättningarna kan förstå tidens skeppsbyggarteknik och därmed vilka skepp som trafikerade Östersjön under bronsåldern.

Genom landskapsstudier har Joakim Wehlin lyckats lokalisera ett antal mötesplatser, eller tidiga hamnlägen.

- Dessa utgörs av större vallanläggningar och ligger vid strandnära kommunikativa lokaler i landskapet, alltså vid historiskt kända farleder in i landet. Tidigare har man tolkat dessa anläggningar som mycket yngre men de nya dateringarna visar att de skall hänföras till bronsåldern.

Avhandlingen utgör en gedigen sammanställning av skeppssättningarna. Den visar också att Östersjöns betydelse, inte minst som vattenväg, under Skandinavisk bronsålder har underskattats av den tidigare forskningen."

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".