Den kopia av Havorringen som visas på länsmuseet i Visby. Foto: Katarina Hedström/Sveriges Radio
Den kopia av Havorringen som visas på länsmuseet i Visby. Originalet stals 1986. Foto: Katarina Hedström/Sveriges Radio

Gemensamt kulturarv behöver bättre skydd

"En väldigt omfattande handel med stöldgods"
2:06 min

Såväl museer som kyrkor och hembygdsföreningar kan bli betydligt bättre på att skydda vårt gemensamma kulturarv. Det var budskapet vid ett seminarium om så kallade kulturarvsbrott.

Stölden av den berömda Havorringen, plundringar av gravfält och inbrottet i hembygdsföreningens hus i Grötlingbo nyligen, då antika kläder stals – det är några exempel på kulturarvsbrott, som såväl museer som kyrkor och hembygdsföreningar behöver bli bättre på att skydda sig mot.

– Ja, det finns nog mycket att lära, vi behöver vara bättre på att dokumentera, bättre på att polisanmäla, bättre på att se tecken på att det skulle kunna ha skett stölder.

Erika Hedhammar är utredare på Riksantikvarieämbetet i Visby, som tillsammans med Polismyndigheten och Naturhistoriska riksmuseet arrangerade ett seminarium om kulturarvsbrott i Stockholm i onsdags. Ett seminarium som riktade sig till såväl museer som arkiv, kyrkan och hembygdsföreningar. Till alla som har samlingar.

– Det sker ju stölder på Gotland också, det vet vi ju, konstaterar Erika Hedhammar.

Ingen vet i dag vilka summor som kulturarvsbrottsligheten i Sverige omsätter. Men vad man vet är att många av de föremål som förvaras på museer, i kyrkor, arkiv – och på hembygdsgårdar – många gånger kan säljas för stora pengar.

– På den internationella arenan är det en väldigt omfattande handel, vi pratar i storleksordningen hundratals miljarder på årsbasis.

Det säger Kenneth Mandergrehn, polisintendent vid Nationella operativa avdelningen, som har lång erfarenhet av att utreda kulturarvsbrott.

– Självklart så är det ju inte i den omfattningen i Sverige men det är nog så kännbart ändå, fortsätter han.

Erika Hedhammar, Riksantikvarieämbetet:

– De här föremålen är ju tänkta att visas på museer, för andra, och det är en del av vårt gemensamma kulturarv. Och då har man ju stulit från oss alla, så att kanske bara några få kan få se de här sakerna.

Enligt Kenneth Mandergren är det såväl ensamma gärningsmän som kriminella gäng som begår stölderna. Ibland är det tillfället som gör tjuven, andra gånger är det besatta samlare som vet precis vad de vill ha. Organiserad brottslighet kan också vara inblandad - och ibland är det fråga om insiderbrott - alltså nån som arbetar på museet. Så som kanske var fallet när den berömda Havorringen stals från Gotlands museum 1986 - en ännu ouppklarad stöld.

– Ja, mycket tyder väl på att det var en intern historia, i och med sättet att lura ut den som satt i just det rummet och sedan ta ringen. Och eventuellt så finns den kvar på Gotland, man vet aldrig. Det är ju ett av de föremål som skulle vara mest intressant, av de tillgripna föremålen i modern tid, mest intressant att få tillbaka, säger Kenneth Mandergren.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".