KYNDELSMÄSSOPREDIKAN ARVIKA

”Ty mina ögon har skådat frälsningen
som du har berett åt alla folk,
ett ljus med din uppenbarelse...”
Luk. 2:30-32

John Bells predikan, översatt av Cecilia Nahnfeldt:

För tre månader sedan gick jag med en vän på bio. Vi gick och såg en japansk film som heter Tokyo Marigold (Ringblomma). Marigold är namnet på en lysande orange blomma)

Hela dialogen var på japanska, men i nedkanten av duken fanns en översättning till engelska. Sä vi förstod vad som hände. Ända tills slutet av filmen när rolllistan kom.

Rollistan innehåller namnen på alla skådespelare, kameramän, ljussättare, produktionsteamet, regissör. Plötsligt sa min vän Graham till mig:

- Såg du vem som var dirigent för orkestern? Sakamaki?

Och vi skrattade båda två. Vi skrattade därför att Graham absolut inte kunde ha läst den japanska rollistan, men också för att det var högst otroligt att Sakamaki skulle kunnat dirigera orkestern. Vem är Sakamaki?

Han är en Buddhist munk som vi mötte för många år sen på fredsmarscher i Glasgow. Överallt där det marscherades mot Storbritanniens kärnvapen, dök Sakamaki upp i sin saffransgula klänning och rakade huvud och han slog på sin trumma och sjöng en Bhuddistisk sång.

En dag sa jag till honom:
- Varför slår du på trumman och sjunger, Sakamaki?
Och han svarade,
- Så att Storbritannien ska bli av med sina kärnvapen.
- Och om Storbritannien kommer att göra sig av med sina kärnvapen... vad ska du göra då?
- Då åker jag till America och slår på trumman och sjunger tills USA gör sig av med sina kärnvapen.
Jag beundrar hans tro på musikens kraft att förändra världen. Och han är inte ensam om den tron.

Ert land - Sverige - har genom Anders Nyberg (Sänggruppen Fjedur) - fört med sig sånger till mitt land, Skottland. Sånger som hade samlats in i Sydafrika under apartheid åren. Sånger som: Siyamhamba,  Freedom is coming, Akanamndla.
Och vi sjöng dem i Glasgow precis som människor hade sjungit dem i Sovveto - i kyrkor och i demonstrationer mot apartheid.
Och eftersom vi lärt oss att folk i Sydafrika trodde att genom dessa utmanande sånger skulle Gud - på något sätt- rasera rasistregimens murar, så sjöng vi dem med samma hopp.

Protestsångerna från Sydafrika, och Buddhistmunken Sakamakis trumslag och sång uppmuntrar oss att se, att himmelens mening med att sjunga, är att det är sätt till att förändra saker.

SÅNG

Sång - som Gud menade det - är till för att vara ett verktyg för förändring.

Se på sångerna i bibeln så blir det uppenbart.
Lyssna till den 90-åriga Saras sång i Första Mosebok:
Gud har skapat skrattet åt mig
och alla som hör kommer skratta med mig.                    Vilken förändring ...att vid 90 års ålder upptäcka att du är gravid

Lyssna till den unga befriade Mirjam i Andra Mosebok:      Sjung till Herren för han är stor 
han har kastat häst och ryttare i havet.
Vilken förändring ...att föras från slaveri till frihet

Lyssna till Davids sång som vi känner som Psaltarpsalm 40:  Jag väntade tålmodigt på Gud
Herren lyssnade till mig och hörde min gråt och lyfte upp mig ur det farliga bråddjupet.
Vilken förändring ... att förflyttas från antingen fysisk eller psykisk förtvivlan till glädje.

Lyssna till Marias sång, den sång som har tonsatts av tusentals kyrkomusiker, där de flesta har låtit den ljuda så vackert att textens radikala natur har offrats på den musikaliska njutningens altare:
Han har störtat de mäktiga från deras troner och lyft fram de små han har mättat hungriga med det goda och sänt bort de rika med tomma händer.
Vilken förändring... i det mänskliga samhällets ordningar, att dessa som är obetydliga i de finansmännens och karriärklättrarnas ögon, skulle vara de viktigaste.

Lyssna till den gamle mannen Symeons sång, som väntat länge på att något skulle hända för att inte bara förändra hans nations framtid, men också förändra världen. Och när han upptäcker denna omvandling hos en två veckor gammal bebis, kan han inte vara tyst. Han måste sjunga:
Med mina egna ögon har jag sett ditt budskap...Nej!
Med mina egna ögon har jag sett ditt tecken....Nej!                 Med mina egna ögon harjag sett din frälsning...
..ett ljus...
..ett ljus som uppenbarar din vilja.

Detta är inte en äldre medborgares trötta erinran när han tittar tillbaka på sitt liv. Det är den överraskade förundran hos en gammal man, som inser att Gud är i färd med att skapa något nytt och ingenting kommer längre att vara sig likt.

SÅNG

Och vi sofistikerade västerlänningar vi sedan länge kristnade nationer vi estetiskt känsliga och artistiskt skickliga europeer och nordamerikaner har i stor naivitet förutsatt att sång handlar om... underhållning!

När jag frågar - och jag frågar ofta på den norra hemisfären - varför vi sjunger i kyrkan, vet ni vilket svar som är nummer ett på listan?
Att lovprisa Gud...Nej
Att berätta trons berättelse... Nej
Att visa att vi är goda Lutheraner eller katoliker eller Presbyterianer (Skotska kyrkan)...Nej

Det främsta skälet är att vi sjunger för att det får oss att må bra. Jag vill inte för ett ögonblick förneka att ett av syftena med musik och inte minst sång är att skapa en känsla av välbefinnande. Men i trons gemenskap, vilket den kristna kyrkan är, om den främsta anledningen att sjunga är att få oss att må bra, låt oss dä sluta fira offentliga gudstjänster.
Låt oss istället värma upp våra kyrkor och bjuda människor att komma med sina egna steroapparater och lyssna en timme till Pavarotti som sjunger Nessun Dorma, eller Helsingborgs symfoniorkester spela Lars-Erik Larsson eller Dolly Parton sjunga ’Stand Ny Your Man’ och sen kan vi ta en kopp kaffe och gå hem.

Om kyrkomusik ska fylla sitt bibliska syfte, då måste förvänta oss att vi kommer att sjunga sånger till förändring, inte bara till mild tröst, och förvänta att vi under tiden kan förändras.
Kyrkans sång handlar inte om flykt det handlar om engagemang.
Kyrkans sång handlar inte om en annan himmel och en annan jord. Det handlar om en förändring av denna jord till att likna himlen.
Kyrkans sång handlar inte om de trygga frågorna, de vanliga grunderna, blodfattigt språk som är den liturgiska motsvarigheten till monosodium glutamat. Det handlar om Guds kraft genom människan Jesus Kristus som gör allting nytt. Men  kanske behöver vi barnens ögon för att se det.

I september i fjol blev jag tillfrågad om att vara domare i en Christmas Carol tävling för kyrkorna i en engelsk stad. Det var cirka sextio deltagande bidrag, som alla hade satt text till en given melodi. Allt eftersom jag läste texterna blev jag mer och mer deprimerad. I var och en av texterna verkade det som om Jesus låg bredvid kossor och får begravda i snön, medan stallet där han föddes var överfyllt av herdar och visa män. Mycket få barnmorskor- både då och nu - skulle tillåta en sådan underlig post-natal vård. Och då, i högen av sånger som inte riktigt stämde med melodin som getts, fann jag denna text: 
Fader Gud, jag älskar dig och din lille Jesus
Jag skulle vilja pussa honom och ge honom en kram.
Med honom skulle jag vilja dela mina leksaker och leka en massa lekar.
Byggare Bob skulle vi leka.
Vi skulle vara bästa kompisar.

Det var en enkel sång... men den handlade om att vara med Gud, om förändrande kärlek, om att göra och inte bara vara. Och - även om den inte ”passade” tävlingens regler - jag gav den första pris...och sen upptäckte jag att författaren, Isaac Hutchings, var tre och ett halvt år.

Den dag då kyrkan firar- med orden från en gammal mans sång - Kristus kommer som ett ljus, må Gud lysa upp våra sinnen och sånger och försäkra oss om att förändring står alltid högre upp på agendan än underhållning i tillbedjan av den som sjöng världen till liv.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".