Malin Alex. Foto: Maja Jerosimic P4 Sjuhärad
borås

Fosterbarn lever kortare och mår sämre

Malin Alex: "Hjälpen dröjde nästan 10 år"
4:42 min

Socialstyrelsen varnar i en ny rapport för att barn och unga som samhället fått vårdnaden om riskerar att fara mycket illa. Malin Alex från Borås blev fosterhemsplacerad som 16-åring, något hon idag är väldigt tacksam för.

Fosterhemsbarn dör oftare i förtid och användningen av psykofarmaka är betydligt högre i den här gruppen än hos andra unga.

När Socialstyrelsen jämfört hur mycket psykofarmaka och sömnmedel som de placerade barnen får, är siffran också mycket högre, särskilt hos dem som är placerade i hem för vård och boende.

Missbrukarhem
Även om de här barnen har en svår situation redan från början, så brister också samhällets insatser för de här barnen, enligt Socialstyrelsen.

– Jag är uppväxt med två föräldrar som missbrukar alkohol. När jag var sju år skildes mina föräldrar och mamma fick vårdnaden om mig. År 2007 blev mamma av med sitt jobb och då eskalerade hennes drickande. Hon var nykter ungefär tre dagar per månad. I samma veva kom jag i tonåren, vi kom inte överens alls. Vi slogs. Tillslut gick jag till socialen och bad dem flytta på mig, säger Malin Alex.

Malin ville ha en egen lägenhet, men där sa socialen nej. Istället placerades hon i fosterfamilj, och det är hon idag evigt tacksam för.

– Så fort jag kom in genom deras dörr bestämde jag att här ska jag bo. De har räddat mitt liv, kan jag säga idag. Jag har fått prata med dem hur mycket som helst för att bearbeta. De är bra lyssnare.

Resurser behövs
Vad tänker du när du hör den här nyheten om att barn som omhändertas löper större risk att dö i förtid, äter mer psykofarmaka och mår sämre?

– Det första jag tänker är att jag är en av dem som klarade sig. Men det jag tror är att de löper större risk eftersom samhället inte kan fånga upp dem, för de vuxna väljer att inte se problemen. Det blir en ond cirkel – de växer upp och mår dåligt, de får psykofarmaka, de känner sig inte sedda och många väljer att lösa detta genom att ta sitt liv.

Vad tror du man kan göra åt det?

– Stora resurser behövs. Man behöver se barnen, få dem att prata. Man skulle behöva upplysa i skolorna om att det inte är deras fel om deras föräldrar inte kan ta hand om dem. Att ingen anklagar dem för att de mår dåligt. Gör du det så tar förhoppningsvis samhället tag i det och hjälper dig.

Upptäckte samhället att du mådde dåligt?

– Nej. Första gången polisen var hemma hos oss när jag var sju år efter att pappa slagit mamma och hon ringt polisen och sagt att han slår ihjäl mig. Då kopplades socialen in och frågade då mig, sju år gammal, ifall min pappa slog min mamma. Jag svarade nej. Barn svarar inte ja på den frågan, de skyddar sina föräldrar. Det dröjde tills jag var 16 år innan jag fick hjälp.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".