1 av 4
"Porträtt av Ulla Zimmerman" av Erik Hårdstedt.
2 av 4
Ulla Zimmerman, nu på Borås konstmuseum. Foto: Jenny Hellström.
3 av 4
"Långdansen" av Ulla Zimmerman. Olja på duk.
4 av 4
"Hoppfulla" av Ulla Zimmerman. Olja på duk.
INTERVJU/KONST

Ulla Zimmerman - konstnär i samhällets tjänst

9:00 min

Hennes målningar väcker reaktioner. En väverichef i Borås ville köpa alla hennes verk och bränna dem, och själv talar Ulla Zimmerman om sovjetisk arbetarkonst. Nu öppnar utställningen "Då och nu" på Borås konstmuseum.

Ulla Zimmerman är konstnären som lämnade sin egen välmående uppväxtmiljö Djursholm och gav sig ut för att måla av- och med de som inte hade det lika bra.

Hon slog ned sina bopålar i Sjuhärad i mitten av 1970-talet.
Då hade hon redan målat från olika arbetsplatser och speglat vanliga arbetares villkor, bland annat från stora rederiet Salins. Där jobbade hon själv samtidigt som städerska och telegrafist.

Hon ville fortsätta på den vägen och spegla verkligheten innifrån, och i Borås fanns ju textilfabriker.

Det hela började egentligen med att hon hörde prästen Abbé Pierre, de hemlösas förkämpe, tala. Då pluggade Ulla Zimmerman på gymnasiet. Insikten att alla människor kanske inte hade det lika priviligerat som hon i Djursholm fick henne att meddela sina föräldrar att någon student - det skulle hon inte ta. Hon skulle bli sjuksköterska eller så skulle hon måla.

– Jag var inte någon lycklig människa där, kände mig inte som en av överklasstjejerna där. Jag ville göra något annat, något viktigare, och det hoppas jag att jag gjort.

Efter Konstakademien fick Ulla Zimmerman ett erbjudande från ABF att komma till Långholmen i Stockholm och måla med och av män som väntade på rättspsykiatrisk undersökning.

– Det var ingen munter syn - en lång korridor med betonggolv och celler. Ett skrangligt bord, tre stolar och 17-18 killar som gick fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Målningarna på de utslagna männen blev populära, mycket populära.

– Det är egendomligt, knarkade sålde fantastiskt. Det gick som smör, men skulle nog inte göra det idag.

Ulla Zimmerman har flera gånger tagit anställning, på fartyg och i sjukvården, och samtidigt speglat de världarna inifrån.

Inte alltid har budskapet i hennes verk uppskattats, i alla fall inte av cheferna. Bland annat ville väverichefen köpa allt hon målat från fabriksgolvet, bara för att kunna bränna upp det.

– Det är alltid självporträtt det man gör, någonstans. Jag vill att folk ska se och reagera, och hellre att man blir förbannad att man inte reagerar alls.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista