STAFFANS TANKAR 17/11

Det finns hopp för Svensk fotboll

Sportchef Staffan Kulneff analyserar förutsättningarna för morgondagens VM-kval mot Portugal - vinna eller försvinna. Sverige är sämre, men chansen finns och runt om i gräsrotssverige finns framtiden.

Imorgon tisdag avgörs det om Sverige går till VM eller inte. För det krävs en Zlatan som får bollar att jobba med, inte bara luftpastejer att nicka på eller brösta ner.

För det krävs det också en spelare som kan ge Zlatan de möjligheterna. Han finns, även om Erik Hamrén vägrar inse det. Det självklara mittfältsvalet när Sverige nu är nere i brygga är Anders Svensson ”Har ni hört det förut?" Ja vi har hört detta förut - inte minst i den här spalten.

Egentligen är Sverige ett sämre fotbollslag än Portugal på i stort sett alla platser, nästan. Ändå kan man gå till VM. Men då krävs en 120-procentig insats.

Inte ett enda defensivt misstag får göras. Peter Wettergrens taktik måste följas till punkt och pricka, och Anders Svensson skall passa till Zlatan Ibrahimovic som sparkar in bollen i mål. Så enkelt är det.

Erik Niva i Aftonbladet dömde ut svensk landslagsfotboll och menade att om man inte går till VM i Brasilien så är landslagsfotbollen död för många år framåt. Det tror inte jag.

För det första:
Sverige har just nu ett påvert landslag, förutom Zlatan. Det sämsta på många år. Bara en spelare i ett europeiskt topplag. Tänk 2004, då lirade svenskarna i lag som Arsenal, Celtic, Everton, Southampton, Leverkusen, Ajax, Aston Villa med flera och hade dominerande roller.

Idag finns det alltså bara en sådan svensk, men det finns många talanger i svensk fotboll. Det krävs bara en ledning  som vågar släppa fram dem och har förmågan att lotsa dem taktiskt - en blandning mellan det svenska, traditionella, lite kyliga,  organiserade och det explosiva, snabba, oberäkneliga som den andra generationen invandrande unga lirare och även unga svenska spelare står för, präglat av det som så  många förkastar bland dagens ungdom,  egot, jaget , ”dom tänker bara på sig själva”.

Men om egot behålls så där lagom, det är väl härligt med ett gott självförtroende och lite kaxighet,  och mixas med känslan för laget, som Elfsborgsdevisen, Vi tillsammans, så kan det bli en härligt , kryddad fotbollsanrättning.

För det andra:
Sverige tog brons i U17-VM.

För det tredje:
Vi måste säkra den svenska fotbollens gundfundament. Alla ungdomstränare som står där, i BAIK, i Torestorp, I Hössna, i Herrljunga, i Länghem och var det nu kan vara och tränar och tar hand om alla som älskar sin fotboll måste kämpa vidare. I ur och skur året runt.
På alla dessa platser och de andra också naturligtvis, och på konstgräs på så många ställen som möjligt, så att alla ungdomar kan få sina 10 000 timmar med bollen, läggs grunden till kommande landslag. Jag är övertygad att den grunden finns. För var kommer dagens landslag ifrån, jo: till exempel Östra Torp, Sillhövda, Åstorp och Johansfors. Där fostras framtiden