"Hjälp jag är en bluff!"

Lever vi i ett jagcentrerat samhälle? Marie-Louise Weisse försöker navigera bland like-raketer och bluffrädslor. 

Under en och samma dag har jag träffat på människor som på olika sätt berättat för mig om sin rädsla att inte duga.

”Snart upptäcker de vilken bluff jag är”. Bluffsyndromet är ju ingenting okänt. Men vad bottnar det i och är det synbart väldigt duktiga och framgångsrika människor som lider av det?

Och de andra – medelmåttorna – blir de narcissister?

Givetvis kan tre personer inte utgöra grund för en trend, men när tre personer kommer under en och samma dag? Då kan en inte bli annat än bekymrad.
Det fick mig i alla fall att fundera. Vad är det tecken på? Är det en reaktion på ett jagcentrerat samhälle där alla vill vara perfekta? Och där mycket går ut på att sälja sig själv inte minst på sociala medier. En jagar likes …

En mamma berättade att hennes barn plockade bort bilder eller statusuppdateringar som inte gavs minst 100 likes. Genererar det rädda människor? När ditt värde ligger i andras ögon – hela tiden. Vi ska överträffa varandra, oss själva och vi jagar helat tiden det lyckade livet.
Istället för att öva på att vara nöjda med det vi har. Bekräftelsehungern skördar offer. Eller?

Med risk för att vara svart eller vit möter jag ju då och då även narcissisterna. Här häpnar jag istället av deras totala avsaknad av självreflektion.
De höjer sig över alla andra. Och slutsatsen av deras resonemang är oftast att de är bäst och störst och vackrast.

Och så kanske en själv vet – att just den här personen är den största bluffen av dem alla.