Från vänster: Katarina Giotas, Jung Nan Yoon - foto: Mats Bäcker
1 av 2
Från vänster: Katarina Giotas, Jung Nan Yoon - foto: Mats Bäcker Foto: Mats Bäcker/Göteborgsoperan
Operarecensent Thorvald Pellby Petterson.
2 av 2
Operarecensent Thorvald Pellby Petterson. Foto: Niclas Odengård
OPERA

Klassiker som berör på djupet

Operan Madame Butterfly, engagerar känslor såsom ilska, empati och sorg, skriver P4 Sjuhärads recensent om Göteborgsoperans uppsättning.

Operan om den japanska flickan Cio-Cio San, Madame Butterfly, engagerar i sanning stora delar av mina inre känslor såsom ilska, empati och en stor portion av rikligt fuktade ögon.

Den unga Cio-Cio San ska gifta sig med den amerikanske löjtnanten Pinkerton. Hon älskar honom och han ser äktenskapet med den japanska flickan som en rolig grej. För när han kommer hem till Amerika igen, då ska han gifta sig på riktigt med en amerikansk kvinna.

Pinkerton är ingen trevlig människa som du förstår. Inte nog med att han lurar den japanska flicka så hånar och kränker han människor i sin närhet, människor som är viktiga för hans japanska fru. Butterfly tar avstånd från sin japanska religion och konverterar till den västerländska och mitt under bröllopsfesten när detta blir känt tar hela släkten avstånd från henne.

Får leva med smärtan livet ut
Efter en kort tid återvänder Pinkerton till Amerika och lovar att komma tillbaka till henne. Butterfly väntar och väntar men någon Pinkerton dyker inte upp. Det han inte vet är att han har blivit far till en son. Men efter tre långa år så är han tillbaka.

Människor runt Butterfly har försökt berätta för henne att Pinkerton nu är gift med en amerikansk kvinna. Ingen har dock vågat berätta då Butterflys längtan och kärlek är så stark. Väl där vågar inte Pinkerton träffa sin ”japanska fru” och han känner en fruktansvärd ångest över vilken smärta han har åsamkat henne. En smärta han får leva med livet ut. Istället är det Pinkertons amerikanska fru som får möte Butterfly och be om att de ska få barnet. Så blir det och Butterfly tar sitt liv.

En otrevligare version av operan
Puccini skrev om denna opera flera gånger efter det monumentala fiasko, premiären på La Scala i Milano innebar. Redan efter tre månader var omarbetning nummer ett klar och operan kunde åter ha premiär och denna gång i Brescia och nu började segertåget för Madame Butterfly. Det är denna version som nu framförs på Göteborgsoperan och inte den vanliga från 1907.

När du läser handlingen förstår du säkert mitt känslomässiga engagemang. Pinkerton hör till kategorin skitstövlar i operalitteraturen och i den här versionen är han vidrigare än i den från 1907. Exempel på detta är när han presenteras för tjänstefolket så vill han inte ens försöka uttala deras namn utan benämner dem fuling ett, två och tre.

På bröllopsfesten ber han tjänstefolket servera de äckligaste läckerheter som finns i Japan. Men det värsta är ändå att han ingår äktenskap med en 15-årig flicka och kommenterar detta med att hon behöver godis och lekar. Vad jag tycker om den karaktären behöver jag nog inte fördjupa. Butterfly i sin tur visar en uppriktig, djup och ärlig kärlek. Under de år hon väntar på att Pinkerton ska komma tillbaka har flera friare besökt henne och hon har avvisat alla och förklarat att hon redan är gift.

Tårarna rinner ner för mina kinder
Jag känner med henne av hela mitt hjärta och när finalen nalkas och hon ska ta farväl av sin son, ja då brister det och tårarna rinner ner för mina kinder. Detta hade pressavdelningen på Göteborgsoperan räknat med så när jag hämtade biljetten så fick jag även en näsduk!

Scenografin är enkel och avskalad näst intill ruffig i sin karaktär med byggställningar vid båda scensidorna och i fonden en gigantisk korrigerad plåtvägg. Mitt på scen finns ett litet podie där Butterfly hela tiden befinner sig. Upplevelsen blir tät och spännande och tanken för mig till den intima kammaroperan.

Det är så skönt att man målar upp en ganska realistisk bild av österlandet och inte med den västerländska kliché bild vi är vana med det blommande skira Körsbärsträdet i silhuett mot en rosa himmel. Här stod Bonsaiträden i förgrunden utan att man gjorde någon affär av det. Butterfly är en opera där starka känslor förmedlas som hålls i ett lugnt ibland näst intill meditativt tempo.

Fokuserar på människan
Butterfly har aldrig hört till mina absoluta favoritoperor men något har hänt! De två senaste uppsättningarna jag sett, denna inräknad, har näst intill trollbundit mig. Varför? Jag tror att det är för att man så tydligt fokuserat människan, människan av kött och blod med alla de känslor som det innebär. Då har Butterfly som opera kommit mig så nära och rört om i mitt inre.

Göteborgsoperans uppsättning håller en mycket hög klass och den berör på djupet, detta beroende på en helgjuten uppsättning där inget lämnats åt slumpen. Yoshi Oïdas regi är magnifik där dramat verkligen känns ”på riktigt”. Den Sydkoreanska sopranen Jung Nan Yoon bara är Butterfly. Hon övertygar i hela registret av scenisk prestation, känslomässiga svängningar och en magnifik sopran. Denna röst hanterar hon med stor skicklighet när hon svänger sig mellan de vackraste pianissimon till klangfulla fortetoner i det högre registret. Det är sällan man hör en lyrisk sopran med en sådan röstkvalité.

Pinkerton gestaltades med stor pondus av den skönsjungande argentinske tenoren Marcelo Puente. En ganska otacksam roll då alla sitter och tycker ganska illa om hans rollgestalt. Butterflys tjänarinna sjöngs av Katarina Giotas och detta är nog den bästa Suzuki jag upplevt! Brava! Sharpless, en amerikansk konsul tolkades av Mats Persson på ett alldeles ypperligt vis.

Göteborgsoperans kör briljerar i det så underbara körpartiet utan ord i andra akten. Göteborgsoperans orkester klingade underbart såväl i de känsliga partierna som de mer dramatiska under ledning av dirigent Manlio Benzi. Detta är en föreställning som gått rakt in i mitt hjärta och den skulle göra succé var den än sattes upp i världen!  

 


Madame Butterfly av Giacomo Puccini

Premiär den 13 februari 2016 på Göteborgsoperan.


Medverkande:

Madame Butterfly: Jung Nan Yoon

Pinkerton: Marcelo Puente

Suzuki: Katarina Giotas

Sharpless: Mats Persson

Regi: Yoshi Oïda

Dirigent: Manlio Benzi

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".