Två klungor av människor på en scen med en husfasad i bakgrunden
Foto: Mats Bäcker
OPERA

Recension: De sju dödssynderna - ett blandat mästerverk

P4 Sjuhärads recensent var rädd för att hans favoritregissör David Radok för första gången skulle göra honom besviken. Men det blev tvärt om.

När jag gick ut i paus efter De sju dödssynderna undrade jag hur min favoritregissör David Radok tänkt! Var det hans tanke att jag skulle vara fundersam och ganska frågande inför vad jag nyss upplevt. Min tanke var att Radok kan ju det där med att berätta en historia. Ska detta bli första gången han gör mig besviken?

I De sju dödssynderna träffar vi Anna och hennes syster Anna. Egentligen är de samma person eller två sidor av samma person. De kompletterar varandra genom att den ena är vacker och känslosam och den andra är praktisk och förnuftig. De tvingas försörja sin familj och reser till sju stora städer i Amerika. Under denna resa som tar sju år ska de ha tjänat i så mycket pengar, tillräckligt för att köpa ett hus vid Mississippi. Som du nog redan räknat ut går de igenom en dödssynd i varje stad såsom lättja, högmod, vrede, frosseri, otukt, girighet och avund. Kurt Weills musik för mig i tanken till ett tyskt 1930-tal och den då framväxande cabaretstilen. Med sång och dansnummer färdas vi genom synderna som på ett stiltypiskt vis mästerligt tolkas av Edda Magnason. Edda äger ett röstmaterial som är som klippt och skuret för Weills musik. Sara Suneson dansar rollen som den andra Anna. Med stor inlevelse och nerv i gestaltningen skapar hon en spännande magi som verkligen berör. När De sju dödssynderna klingat ut får jag en känsla av att Anna funnit sitt sanna jag, och det där huset ja det blir för mig att hon hittat hem i sin egen kropp.

Den tveksamhet jag ändå kände i paus försvann en bit in i operan Giannis Schicchi. Återigen har mästaren David Radok förfört mig med sitt fantastiska berättande. I Gianni Schicchi visualiseras alla de dödssynder som ganska hastigt passerat förbi före paus. Operan Gianni Schicchi är Puccinis enda komiska opera. Den rike gamle mannen Buoso Donati har precis avlidit e er som i den här uppsättningen, fått hjälp därtill. Släktingarna har bara väntat på stunden som nu kommit. Ivrigt letar de efter testamentet som när det återfinns avslöjar att hela hans rikedom tillfaller kyrkan. Ve och fasa! Vad nu göra? Den unge Rinuccio föreslår då att man ska vända sig till Gianni Schicchi, alla protesterar men Rinuccio insisterar då han är förälskad i Schicchis dotter Lauretta. Gianni Schicchi kommer dock till huset och ställer sig först tveksam till att hjälpa till, men dottern Laura övertalar honom att ändra sig. Eftersom att det endast är berörda släktningar som vet att Donati avlidit bestämmer Schicchi sig för att inför Notarien helt enkelt uppträda som den döde Donati och upprätta ett nytt testamente. Släktingarna bli som galna av uppsluppenhet och meddelar Schicchi hur han i testamentet ska fördela de Donatis förmögenhet. Euforin är på topp när Notarien anländer men när han efter upprättandet av den nya testamentet är stämningen en helt annan. Gianni Schicchi testamenterar allt till sig själv, men i förlängningen går hela arvet till Rinuccio och Lauretta. Åke Zetterström gör en strålande tolkning av Gianni Schicchi och är självklar som föreställningens motor. Rinuccio sjungs av tenoren Jung Soo Yun och den rösten vill jag höra mer av! Anna Johansson i rollen som Lauretta övertygar även hon och tolkar arian O mio Babbino caro på ett vackert och känsligt vis. En härlig opera med ett tydligt sydeuropeiskt temperament med den stora familjen i centrum vid det dukade bordet. Känslorna flödar och dödssynderna utövas! Att bara komma på tanken att knyta ihop dessa båda musikdramatiska verk är genialt. Att sedan fläta ihop dem till en näst intill magisk helhet väcker min djupaste beundran. Jag har sagt det förr och säger det igen, David Radok är ett geni!

Göteborgsoperans orkester visar även denna kväll exempel på sin bredd vad gäller genreöverskridande musikalisk kompetens. Att De sju dödssynderna framförs på tyska upplever jag som ett hinder vilket innebär att för mycket energi går åt att läsa texten på textmaskinen. Jag tror helheten hade vunnit på att den översatts till svenska och att allt fokus kunde riktas mot vad som händer på scenen. Utöver denna anmärkning kan jag med värme rekommendera denna uppsättning.

De sju dödssynderna & Gianni Schicchi spelas på Göteborgsoperan 21 oktober till 5 december

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista