Matfrågan vecka 8

Vem är författaren?

Då slommen var rensad, fick hushållers­kan ta hand om den, men de små flickorna lämnade den inte ur sikte, utan sågo på hur den lagades. Den sköljdes i vatten, den dop­pades i mjöl och lades sedan i stekpannan. Men det gick inte an att bara kasta ner slommen i stekpannan och steka den hur som helst. De små fiskarna måste bredas ut över pannans botten och läggas tätt intill varand­ra. Hushållerskan plockade med stort tåla­mod dit fisk för fisk, bara ett varv, ingen fick ligga ovanpå den andra.

Därpå stektes de små slommarna så hårt, att de hängde ihop som en kaka, och hushål­lerskan vände dem allesammans i ett enda tag med sin pannkaksspade. Då de voro stek­ta också på andra sidan, så att de voro bruna och hårda som pinnar, tog hon en hård, rund havrebrödskaka, lade den över fisken och välvde om pannan, så att fisken blev liggan­de på brödkakan. Så gjorde hon aldrig med någon annan fisk än slom, och hon talade om för barnen, att så hade alltid gammelfrua gjort. Och i gammelfruas tid brukade man sätta fram på bordet en brödkaka och en slomkaka till mans, för då var det inte så gott om tallrikar som nu.

När de äntligen skulle slå sig ner vid det runda bordet i salen för att äta kvällsvarden, så var det nästan omöjligt för de tre små flickorna att hålla sig allvarsamma. Bara de sågo på sin far, började de att småfnittra. Och värst var det för den yngsta, som skulle läsa bordsbönen. Hon gav till ett litet fnitter, just som när en sparv får syn på ett havre­korn, mitt i bönen, och löjtnanten skulle till att fråga vad det var som gick åt henne, då han lyckligtvis fick syn på ett litet fat med slom, som var framdukat tätt bredvid hans tallrik.

Då sken löjtnant Lagerlöf upp i hela ansik­tet. ”Gudskelov, att vi har fått mat i huset igen!” sade han, och det var hans uppriktiga mening, för han räknade inte kött eller fläsk för mat, utan allenast fisk.

Sedan blev det en ovanligt munter kvälls­måltid.

Nästa dag hade fiskarn med sig så mycket slom, att den knappast rymdes i ett stort stenfat. Nu serverades det slom vid herrska­pets bord både till frukost och kväll, och i köket sattes den fram åt rättarn, men inte åt stalldrängen och drängpojken.

Under de närmaste dagarna kom folk från varenda en av de små stugorna utmed Gård­sjön och bjöd ut slom.

Inne vid herrskapsbordet åt man slom till frukost och slom till kväll utan någon omväx­ling. Men till middagarna sattes än så länge fram den sedvanliga värmländska middags­maten: salt kött eller sillbullar eller bräckt skinka eller korv, eller vad det nu kunde vara.

Men detta var inte löjtnant Lagerlöf till behag. En dag, då han blev bjuden på kött, som hade legat i sälta sedan i november, förgick honom tålamodet.

Rätt svar på förra veckans fråga:Per Wästberg


Vinnare:
Magnus B Karlsson, Malmö
Elsie Edvardsson, Stockholm
Birgitta Scmidt, Trollhättan
Kerstin Lindblom, Östhammar

Rätt svar vill vi ha senast onsdagen den 28 februari.          
Adressen är meny@sr.se Skriv tävling i ämnesrutan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista