Matfrågan vecka 26

Vem är författaren?

”TÄNK” SA PONTUS och strök av sista gaffeln med raggmunk, ”om vi bara kunde träffas óch äta lunch och snacka och ha det trivsamt.”
Han såg sig omkring, sänkte rösten och fortsatte.
”Vad tror du att alla dom som sitter här och käkar pratar om? Jo, att det var skoj att ses oftare och vilken snygg frisyr du har. Har du saknat mig? Ja, så går snacket vid alla andra bord. Och hur går det här vid Karolina och Pontus bord? Jo, snälla Pontus, gör mig en tjänst igen. Man hinner knappt peta i sig maten för allt tjat om tjänster. I förra veckan missade jag en halvtimma på med grabbarna på krogen. Ditt fel.” Han skakade på huvudet, sorgsen över tillståndet i världen. Sorsenheten reducerades något av att han förtjust muggade i sig resterna av lingonsylten.
”Tror du man kan få mer? Bjuder du fortfarande? Jag beställer banne mig en omgång till.”
Karolina sa att det måste han göra om han vill behålla den vikten. Vad vägde han förresten? Wow, det var inte dåligt. Behövde man två vågar om man gick i den klassen?
Sedan sa hon att det hon bad om var en ynklig liten tjänst. Han skulle gå till frimärksaffären på Ölandsgatan klockan fem i sex uppehålla innehavaren tills hon sände ett sms till Pontus mobiltelefon. Han kände väl Kenneth Lind som hade affären?
”Du menar Svenne Mattssons kompis. Ja, men känner är för mycket sagt. Känner till är vättre. Varför?”
”Jag vill tala ensam med Kenneths fru. Hon kommer från jobbet hämtar deras grabb på dagis och är hemma i huset i Lindsdal strax före sex. Jag måste ta det lungt med henne, kan inte bara rusa in när hon och pojken just har kommit hem. Ge mig en halvtimme, högst. Han har en knapp kvarts körtid hem. Du får inte släppa honom före tjugo över.”
Så ses vi sen på Krögers pub halv åtta? Som en kompesation. Dom har fina smårätter där. Om man drar i sig ett par tre stycken så blir det en schysst förrätt. Att bottna med, menar jag.”