Matfrågan vecka: 24

Vem är författaren?

Sparrisen är nu tre meter hög i vår engelska trädgård. Den ingår i mitt stora experimentella odlingspaket med mottot: ”Gör naturen grön av avund”.

Jag hade uppriktigt sagt ingen aning om att jag hade sådan
hand med sparris. Det sköt upp två sparrisknoppar i rosen-
rabatten i våras.
Fråga mig inte varför. Ingen hade bett dem. Det är sånt som
bara händer mig, om jag har en trädgård.
- Dom ska vi koka, sa hustrun.
- Två sparrisar? Sa jag. Aldrig i livet. Men vi kan köpa en
knippa hos grönsakshandlaren och koka dem tillsammans med vår egen skörd, så vet vi att den igår i middagen.
Men sparrisen var alldeles för dyr än så länge. Under tiden
sköt våra två i höjden.
- Inte så bråttom, sa jag. Ni blir bara träiga. Ni måste vänta
till era kusiner blir billigare.
Men de bara växte ett par centimeter varje dag.
Sen åkte vi runt Frankrike ett par veckor. Där är sparrisen
billig.
- Uj, vad sparris vi ska äta när vi kommer hem, sa vi då.
När vi kom hem var sparrisen lika dyr som förut.
- Vi får väl nöja oss med de där båda i rosenrabatten då,
suckade jag.

Jag gick ut i vår vackra park, som slut tar ner mot sjön. Det
låter inte så tokigt, va? Ni ser framför er vårt hus, liggande på en höjd, och så sluttar parken ner mot sjön med brygga och en båt som ligger och gungar i förtöjningarna. Fast det är inte riktigt så.
Utan snarare tvärtom. Det är huset som ligger i sjön, åtminstone när det har regnat länge, och parken sluttar uppåt från huset så där 20-30 meter. Sen är det ett staket till nästa park.
När vi flyttade in stod en gammal gubbe utanför och skrockade.
- Jo där får ni det fuktigt och grant, sa han.
- Hur så? Sa jag.
- Jag minns när dom byggde det där huset, sa han. Det var
en dygöl där som stod full med vatten jämt, på sommaren också, när det var som torrast. Sånt går aldrig bort, se. Det sitter i väggarna liksom.
Så därför kan jag med en viss rätt säga att parken sluttar ner
mot sjön. Jag gick alltså ut i vår vackra park, men där fanns inga sparrisar. Men i rosenrabatten stod två liksom julgranar, fast utan barr, som var lite längre än jag.
Jag frågade honom som sköter grannens trädgård om han
under vår bortovaro hade sett några misstänkta figurer smyga in till oss och plantera dessa träd.
- Dom där, sa han. Det är inga träd. Det är sparrisarna.
Jag stirrade häpen på träden, i vilkas skugga jag stod. Mitt
hjärta svällde långsamt av stolthet. Jag var en baddare att odla sparris.
I ett ögonblick av svindlande lycka insåg jag vad denna upp-
täckt kunde betyda för mitt dyra fosterland.
På varje svenskt kalhygge kan vi så sparris och på några
veckor ha en präktig sparrisskog, stora susande sparrisgranar
som efter några månader kan avverkas och förvandlas till pappersmassa, en billig massa som kan dumpa marknaden och göra Sverige så rikt att hela EEC kommer att ansöka om medlemskap.
Jag förstod att jag hade gjort ett djärvt utspel.
Nu är de tre meter höga, och trädgårdsmästaren bredvid
säger att de kommer att sträva ytterligare i höjden för att nå
över björken.
Vi har nämligen en björk på tomten, ett träd som två irländska trädgårdsarbetare regelbundet föreslår att de ska få såga ner innan rötterna spränger huset, som de säger.
Jag föreslår dem lika regelbundet att de ska flytta till Stock-
holm och ta jobb i Stadshuset som bödlar.
De kom senast häromdagen och lallade om björken. Jag
försökte då förklara för dem nytänkandet i min utvecklings-
trädgård, där varje planta har sin egen image och målsättning och hänvisade i förgående till sparristräden.
De avvek under skygghet och har sedan inte synts till.
Det är bara den aningslösa dillen som inte har fattat galoppen. Den är centimeterhög efter två månader, och sparvarna får liksom i Strixhistorien lägga sig på knä för att noppra av den.


Rätt svar på förra veckans fråga: Åsne Seierstad

Vinnare:
Margaret Collings, Oxelösund
Agge Carlsson, Skärholmen
Barbro Björk, Stockholm
Gun Andersson, Trångsund
Rätt svar vill vi ha senast onsdagen den 16 juni.
Adressen är meny@sr.se

Skriv tävling i ämnesrutan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".