Matfrågan vecka: 26

Vem är författaren?

Ingen såg när han kom. Av försiktighet lät han taxin stanna vid bortre tomtgränsen, tog övre trädgårdsgrindarna, gled som en tjuv runt hallonlandet, köksträdgården, syrenbersåns doftmoln, snarare flög än smög, knappt snuddande med sina nakna fötter i de italienska sandalerna vid fosterlandets grus och gräs.
Köksverandan lövad, tom på folk men full av buteljer, papp-
tallrikar, muggar. Han prövade en svälj ur en halvfull mellan-
öl men satte den ifrån sig med en grimas. Köket ett slagfält av kastruller, fat och skålar, glas och silver, men tomt på folk det också – hela huset tomt: tomt och tyst och på vid gavel ut mot sommarnatten, öppna dörrar, öppna fönster, gardiner sakta fläktande i draget – Sverige!
I lut mot dörrposten betraktar Ture sin svärmors midsom-
marbord. Verandan är de Gamlas, men det är Katha som står
för midsommaraftons middag, vet han från sju midsomrar före denna. Här är allt som förr: de konstrikt klippta pappersgirlangerna i runda bågar ner över de höga fönstren, den lilla konstgjorda midsommarstången, blekt av år, på hedersplats, de tjocka gula ljusen med mossa mellan sig i var sin skinande kopparbunke och en jättebukett vilda blommor i den blå och vita höganäskrukan.
Och därute dansar de kring midsommarstången i ett ljus lika
hemlighetsfullt svävande som glasverandans varmgula skim-
mer. Det är så svenskt att han vill gråta.
Glasmästarsillen ser han i den stora glasburken, de skövlade
matjesfiléerna på sin bädd av gräslök, gräddfilen i sin skål, den stora bruna ugnsformen tom och flottig av en Jansson som tydligen frestat alla – bara några bruna potatisstrimlor kvar vid ena kanten. Silverfatet med den ljusrosa midsommarlaxen, plundrat och smetigt, inlagda gurkan, finklippta persiljan, tomaterna, salladen och i den stora silverskålen med locket lätt på glänt ett par svenska färskpotatisar: gulvita, med skalet kvar i tunna flagor över sina doftrika, vegetativa förökningsknölar.
Han avnjuter dem med ögat, pressar i tanken deras mjälla vithet mot sin gom, nyper en dillkvist att lukta på, men törs inte stoppa den i munnen. Överväldigad står han där bredbent tvärs över sin egen kluvenhet med ett ben i föraktet och det andra i förälskelsen. Ringen av människor därute på den gröna gräsmattan: inatt älskar han dem alla, ser var och en, förstår, nickar, kysser – men denna vidrighet att samlas år från år på samma sätt i ständigt samma turer: samma skämt och samma elakheter, följda av små gråtattacker och halvhjärtade förlåtelser – samma gamla släktgummisnodder, uttänjda och slitna - han förstår det! 

Rätt svar på förra veckans tävling: Jan Mårtenson

Vinnare:
Eva Arvidsson, Hisings Backa
Aina Pettersson, Katrineholm,
Käthe Sundberg, Solna
Roland Nyström, Södertälje

Rätt svar vill vi ha senast onsdagen den 30/6
Adressen är meny@sr.se

Skriv tävling i ämnesrutan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".