Matfrågan vecka: 29

Vem är författaren?

Festens natur har aldrig blivit föremål för verkligt ingående studier. Det anses emellertid allmänt att festen har en patologi, att den är ett slags individ och en individ som mycket ofta sätter sig på tvären. Det anses också allmänt att en fest aldrig vandrar på de där dystra slavtillställningarna som de ruskiga professionella värdinnorna ger och som piskas, kontrolleras och behärskas av dem. Sådana tillställningar är överhuvudtaget inga fester utan handlingar och demonstrationer, ungefär lika spontana som matsmältningsproceduren och lika intressanta som dess slutprodukt.
Antagligen hade alla vid Cannery Row ansträngt sig för att i fantasin utmåla festens förlopp – välkomsthälsningarna, lyckönskningarna, oväsendet och trivseln. Men det började inte alls så. På slaget åtta lyfte Mack och pojkarna, kammade och rentvättade, upp sina vinkrus och marscherade i gåsmarsch ner för hönsstegen, över järnvägsspåret, genom ödetomten tvärsöver gatan och upp för trapporna till Västar biologiska. Alla var blyga och generade. Doktorn öppnade dörren och Mack höll ett litet tal.
- Eftersom det är doktorns födelsedag tänkte pojkarna och jag att vi skulle komma och gratulera doktorn och vi har tjuguen katter i födelsedagspresent åt doktorn.
Han tystnade och de stod där och trampade förläget på trappavsatsen.
- Stig in, sa doktorn. Vilken överraskning! Jag visste inte ens att ni hade reda på att det var min födelsedag.
- Hankatter allesammans, sa Hazel. Vi tog dem inte med oss.
De slog sig ner i rummet till vänster, mycket stillsamma och korrekta. En lång tystnad inträdde.
- Hur skulle det vara med en liten drink? Sa doktorn. Mack sa:
- Vi tog med oss lite, och pekade på de tre krus som Eddie hade fyllt.
- Det är inget öl i, sa Eddie. Doktorn bemantlade sin tidigare motvilja.
- Nej, sa han. Ni måste låta mig bjuda er på en drink. Jag råkar ha lite whisky hemma.
De hade just börjat läppja försiktigt på whiskyn när Dora och flickorna kom in. De överlämnade lapptäcket. Doktorn la det på sin säng och det var mycket vackert. Och de fick var sitt glas whisky. Herr och fru Malloy anlände och överlämnade sina presenter.
- Det är många människor som inte har en aning om vad det här kommer att bli värt så småningom, sa Sam Malloy då han plockade fram kolvstången. Antagligen finns det inte tre såna här i hela världen.
Och nu började gästerna strömma in i stora skaror.
Henri kom med en knappnålsdyna som var fyra decimeter lång och tre decimeter bred. Han ville hålla en föreläsning över sin nya konstform men vid det laget hade all formalism försvunnit från sällskapets uppträdande. Herr och fru Gay kom in. Lee Chong överlämnade svärmarna och de bengaliska svärmarna varade längre. En samling relativa främlingar kom in från La Ida. Gästernas uppträdande förlorade snart all stelhet. Dora satt på ett slags tron; hennes orangegula hår glänste och flammade. Hon höll sitt whiskyglas mycket elegant, med spretande lillfinger. Och hon höll ett öga på flickorna för att kontrollera att de uppförde sig anständigt. Doktorn lade en skiva med dansmusik på grammofonen och gick ut i köket och började steka biffarna.

Rätt svar på förra veckans fråga: Sun Axelsson

Vinnare:
Samuel Sandberg Bremell, Uppsala
Cilla Eklund, Fiskebäckskil
Curt Arvidsson, Södertälje
Åsa Rehn, Åtvidaberg
Rätt svar vill vi ha senast onsdagen den 21/7
Adressen är meny@sr.se

Skriv tävling i ämnesrutan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".