Karsten Thurfjell. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio.

Dryckestips: Äppelmust, bedragarvin och dryck från soliga alpdalar

5:07 min

Om man haft ostchipsen till den kryddiga och äppelintensiva fördrinken, så tror jag att det kan vara en bra idé att hålla sig med besläktade toner i glaset när man går vidare till carpaccion på olika betor,  som ju brukar vara otroligt läckra, både friska, bittra och jordiga, som sen rundas av med rosttoner från hasselnötter och kryddas upp med pepparrotskräm. Här har vi en kombo som inbjuder till ett vitt vin med attityd, och jag väljer att följa nötspåret. En druvsort med många olika uttryck, men ofta med härliga toner av färska valnötter är Pinot Blanc, eller Pinot Bianco, eller Weissburgunder, beroende på var den växer och vem som odlar. Ofta är det från Alsace vi vant oss vid att få den, men där har den ingen vidare status och görs därför i ganska enkla utföranden. Betydligt bättre blir det på andra sidan gränsen i tyska Pfalz, där man tar den på allvar, men eftersom jag nyss varit i norditalienska Sydtyrolen, är det dit jag väljer att gå. Och i denna soliga alpdal finns det flera producenter som gör sitt främsta vin på Weissburgunder, som den strängt taget heter, eftersom åttio procent av befolkningen talar tyska. Nals Margreid är en av dom, ett kooperativ med 140 medlemmar allra längst norrut, mellan Bolzano och Merano, eller Bozen och Meran, som dom själva säger. Nals Margreid gjorde Italiens bästa vita vin i år med sin vingårds-weissburgunder Sirmian, men deras standardvariant som nyss anlänt på Systemet är anmärkningsvärd, härligt gul och fullmatad med aromer av gula plommon, äpplen, mandariner och valnötter, riktigt god och personlig för 89 kronor. Numret är 4607 för Pinot Bianco Weissburgunder 2012 från Nals Margreid.

Hela den här inledningen går ju enkelt att hålla alkoholfri genom den nya svenska äppelmusten, som jag tjatat om många gånger, och som jag hoppas ingen missat att den finns. Numera lite här och där, och inte bara på Systemet, där det just nu är rätt utplockat, eftersom årets skörd har sin naturliga begränsning, men man hittar alltid något, och standarden är ju numera torr och matvänlig, i skarp kontrast till forntidens söta läskplonk.

Oxkind med potatismos, tja, vad kan vara lättare än att hitta ett gott rödvin till långkokt, smakrikt kött med potatis? Kött och potatis går ju till vad som helst i rödvinsväg, så här mot mitten av januari, och om ni inte har någon omedelbar  favorit själva, tar jag mig friheten att föreslå ett vin som dök upp i samma veva som den uppmärksammade rättegången mot en vinförfalskare i New York, som hade sålt historiska rariteter från Bordeaux och Bourgogne på auktion för ohyggliga summor, och jag fick frågan ”kan det vara så gott att det är värt några hundra tusen”? Självklart inte, men var går gränsen? Tja, för min egen, extremt bortskämda del så dyker det faktiskt ibland upp viner, nånstans en bit över hundralappen som i just det läget helt enkelt smakar så gott som det nånsin kan göra. Till rätt mat kan det vara oöverträffat, exempelvis en blodig stek med smakrik sås till amerikanska Columbia Crest H3 Cabernet Sauvignon 2010, alltså ett vin från Washington State, gjort efter standardnormen, Cabernet Sauvignon odlad i Columbia Rivers solstekta dal, lagrat på franska ekfat, med massor av konfektartade kokos och chokladtoner kring den mörkt bäriga frukten. Och jag tänkte: är verkligen en Cheval Blanc eller Lafite från samma år 50 gånger godare? Självklart inte. Visst är de viktiga som stilprover och referenser, men det är som om de dyraste Bordeauxerna svävat iväg upp i en meningslös mytologisk himmel, medan vi andra vanliga människor bättre ägnar våra krafter åt det som verkligen är gott. Columbia Crest H3 Cabernet Sauvignon 2010 kostar 129 kronor och har nummer 2123. Skulle det kännas lite för dyrt, så kan vi gå ner till 79-kronorsläget och italienska Tajano Rosso Piceno från Marche på östkusten. Är man det minsta förtjust i körsbär, björnbär, choklad eller doften av violer, så är Tajano just helt enkelt så gott det kan bli, om man nu vill undvika att krångla till det. Dessutom har det precis lagom sträv struktur för att passa till oxkind med potatismos. Nummer 6090, och som sagt 79 kronor.

Om man till avslutningen hamnar i sällskap med genuint svenska smaker som en riktigt svängig kalvdans, då öppnar sig faktiskt okända marker. Som barn fick jag prova kalvdans på somrarna, när vi bodde på en skånsk bondgård, och med dryckesmatchning i åtanke skulle den väl hamna vid en ostkaka utan hackade mandlar. Här skulle man faktiskt vilja ställa upp ett helt startfält av möjliga drycker för att testa, och det har jag inte gjort, men jag skulle nog följa ett kryddbesatt mejerispår, eftersom man ofta har kanel och socker till själva dansen, och ta en vanlig hederlig Madeira, med sina toner av knäck, nötter och choklad. Vintrys Madeira Fine finns i varenda butik, 66 kronor för en halvflaska, och skulle det bli lite över, så kan flaskan stå i kylskåpet och hjälpa till i matlagningen - en skvätt i såsen och man är hemma.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista