1 av 2
Foto: Björn Holgersson/Sveriges Radio
2 av 2
Foto: Karin Olsson-Bendix/Sveriges Radio
Lund

Han är hjärnan bakom Max lab

"Det började med ett riktigt hemmabygge"
7:58 min

Fysikforskaren Mikael Eriksson är hjärnan bakom Max lab i Lund. På åkrarna i nordöstra Lund vid Brunnshög växer nu den senaste och största forskningsanläggningen hittills, Max IV, fram. Det handlar om synkrotronljus. Nu berättar grundaren hur det faktiskt började.

Mikael Eriksson är bosatt i Hörby och kom till Lund 1966. Han skulle  doktorera i kärnfysik men bytte bana och sedan blev det acceleratorfysik för hela slanten och nu ansvarar han för de tre lagringsringarna, synkrotronljuslaboratorierna och har den fjärde på gång.

– Vi accelererar elektroner och då uppstår ljus, så kallat synkrotronljus, berättar Mikael Eriksson.

I Lund finns tre sådana lagringsringar, den första är 32 meter i omkrets och de två andra runt 90 meter i omkrets. Max lab IV blir 528 meter i omkrets och betydligt vassare.

– Det är en osynlig värld, vi kan inte se delarna för att de är så små, säger Mikael Eriksson.

Trots sin litenhet har elektronerna ett stort inflytande och råder över mycket i våra liv; hälsa, materiell standard, elektronik och mediciner är bara några exempel.

– Har man en detaljerad kunskap hur de här molekylerna ser ut och kan påverka det för att konstruera mediciner på annat sätt, exempelvis läkemedel utan biverkningar så påverkar det ju vår hälsa, säger Mikael Eriksson.

I synkrotronljuslaboratorierna kan man också ta reda på varför vissa svetsskarvar håller och andra inte.

– Allt detta styrs av de små detaljerna, av molekyler, atomer, hur vi hanterar dem, säger Mikael Eriksson.

I synkrotronljuslaboratorierna undersöker forskarna också hur saker är uppbyggda och vad de har för egenskaper.

Anläggningarna i Lund som Mikael Eriksson ansvarar för liknar han vid en jättelik lampa. Det började med ett hemmabygge i mitten av 1980-talet.

– Det var inte tejp och ståltråd men vi tog många genvägar, berättar Mikael Erksson.

De hade till exempel inte råd att beställa magneter utan tog transformatorplåt och försökte limma ihop den till en stor magnet. Utmaningen var att få på jämt med klister.

– Min kollegas mamma hade en mangel. Vi strök epoxy på valsarna, en stod och vevade och den andra matade in plåtarna och så fogade vi hop det till en stor magnet, berättar Mikael Eriksson.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".