Komikern och författaren Kalle Lind. Foto: Johanna Hellström/Sveriges Radio
Kalle och tankefabriken

Kalles tankefabrik - nu på nätet

3:35 min

Många har frågat efter att kunna läsa och höra Kalle Linds inlägg i serien Kalle och tankefabriken på vår hemsida. Nu får du äntligen chansen att ta del av hans klurigt framsnickrade formuleringar här på webben.  Och idag har Kalle Lind läst en bok som är väldigt svår att få tag i.

Flera av våra partiledare och språkrör har nedkommit med böcker på senaste tiden. Jimmie Åkesson har släppt ”Satis pol … satis potil … sati …” nåt med latinsk titel, Vittsjösonen Gustav Fridolin har gett ut boken ”Morfar skrev inga memoarer”.

Även vår statsminister, Fredrik Reinfeldt, har skrivit en handfull böcker. Det är ett tag sen nu. Det var innan han blev statsminister och innan han blev partiledare, när han bara var en enkel riksdagsman och ordförande för MUF. Till skillnad från övriga partiledare vill Reinfeldt inte alls prata om sina böcker. Och det blir allt svårare att få tag på dem: de försvinner i rasande takt från svenska bibliotek och MUF, som stod som utgivare, vill absolut inte trycka upp nya upplagor.

Och då finns det ändå ett jätteintresse ute i landet. I Stockholm har Reinfeldts första bok, ”Det sovande folket”, blivit teaterpjäs. Hans tredje bok, ”Stenen i handen på den starke”, står i tur att dramatiseras. Mellandelen ”Nostalgitrippen” kommer säkert den också. Reinfeldt har bjudits till premiären men inte svarat.

Naturligtvis kan man hitta böckerna på internet. Om man kan hitta recept på knark och filmer på folk som slår varann i huvet med golfklubbor, kan man förstås också hitta statsministerns ungdomsalster.

Jag har själv läst ”Det sovande folket” och förstår väl lite varför Reinfeldt inte propsar på att trycka en ny upplaga. Det är nämligen en av de konstigaste böcker jag har läst. Det känns som om han lite grann glömde att läsa igenom den innan han gav ut den.

Boken består av fem delar. Först kommer en skönlitterär del, ”Sovhjärnorna”, som är en dystopisk vision av Sverige i framtiden, där fjärrkontrollerna har vuxit fast i händerna på invånarna och medborgarna har så lite individualitet kvar att de inte längre har några namn. Sen kommer ett kapitel med lite politik. Sen kommer ett annat skönlitterärt kapitel, en dagbok ur en väldigt duktig tonårsflickas liv. På en enda dag hinner denna supertjej, som troligen ska ses som en förebild, komma för tidigt till jobbet, jobba hela dagen, skriva ett par insändare, hälsa på sin farfar, äta fullkornsbröd, gröt och sallad, gå en fotokurs, handla miljövänligt tvättmedel och lite skamset titta en stund på teve.

Efter det här långa kapitlet med anteckningar från en lite småpräktig tonårsflickas dag så kommer ett politiskt kapitel till, det är där Reinfeldt kallar svenskar ”mentalt handikappade”, och sen kommer ett avslutningskapitel som handlar om när Reinfeldt gjorde lumpen och ledde en insamling där.

Som sagt: det är en lite konstig bok. Det känns litegrann som om någon har printat ut slumpvisa sidor från internet – lite grann från Flashback forum, lite grann från nån blogg – och sen tryckt ihop i en bokpärm.

Om det inte vore för att Reinfeldt i boken gång på gång återkommer till hur förkastligt det är med droger så skulle man nästan kunna tro att … Jag säger inte mer där.

Reinfeldts motståndare har så klart gett sig på det politiska innehållet. Reinfeldts försvarare har sagt att boken är en ungdomssynd. Reinfeldts motståndare har svarat att Reinfeldt isåfall hade en väldigt lång ungdomstid eftersom han var 28 när han gav ut boken.

Men även om han inte var nån oskyldig liten pojkspoling när han skrev den så kan han så klart ha ändrat sig ändå. På en punkt har han uppenbarligen ändrat sig: han är ju långt ifrån lika stolt över boken idag som han var när han skrev den. Då höll han föredrag inom MUF om den, nu vill han inte prata om den över huvud taget.

En sak kan vi i alla fall vara ganska säkra på: när Obama var på besök och hans hyllade bok ”My father had a dream” så kontrade Reinfeldt troligen inte med: ”Well, jag har själv skrivit några böcker, du kan få ett ex if you want to”.

Som sagt: det kan vi i alla fall vara nästan säkra på.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista