Kalle och tankefabriken

Fashionistas eller skejtare - vad lockar mest?

2:46 min

Att värva elever är viktigt för dagens skolor. Men vilken bild vill de egentligen visa upp? I sin tankefabrik idag funderar Kalle Lind på följderna av skolvalet. Är folieinlindade ungdomar det som behövs för att locka nya elever?

En vän till mig är lärare på ett privat gymnasium. I hennes arbetsuppgifter ingår att stå på mässor och göra reklam för sin arbetsplats och värva nya elever till skolan. Det är liksom en förutsättning för att hennes arbete ska finnas kvar till nästa termin: utan nya elever så finns det ju ingen skola.

Men på skolan har de kommit fram till att allra bäst reklam gör de elever som redan går på skolan. Elever lyssnar sådär gärna på vad lärare säger, utan hellre på vad andra elever säger.

Så på lärarmötena sitter kollegiet och diskuterar vilka av de elever som går på skolan som man ska skicka ut på mässor och göra reklam för den skola som de går på. Och hur de eleverna lämpligen ska vara klädda för att visa vilken gedigen skola de går på och vilket lyckat klipp man gör om man söker in till den.

Och då ställs förstås lärarkollegiet inför en del kniviga frågor:

Ska vi visa upp det riktigt snygga och lyckade elevmaterialet? Fashionistastudenterna med de välmanikyrerade naglarna och det förtroendeingivande blonda håret, de som tror att acne bara är ett klädmärke, de som utstrålar självsäkerhet och framtidstro och välbärgade föräldrar?

Eller ska vi hellre visa upp de streetsmarta eleverna? Punkarna och skejtarna och grungarna och allt vad de där nya moderna subkulturerna heter? Hiphopparna får vi väl stuva undan, på den här skolan sysslar vi inte med rap och våldtäkter. Men det är kanske ändå bra att visa att skolan hänger med sin tid? Att här går det balla folket, de som spelar freestyle med fräck musik och kan uttala alla de där moderna kaffesorterna? Vi vill ju inte vara mossiga utan visa att på det här trädet växer unga friska kart och inga ruttna äpplen.

Eller vi kanske ska signalera att det här är en skola för verklighetens folk och visa upp elever som ser alldeles vanliga ut? Inga konstiga Lisbeth Salander-typer med metallskrot i näsan och sånt, utan unga människor i vanliga jeans och ordinära tröjor och såna där skor som folk har i allmänhet? Eller blir det bara, som kidsen säger, ”svennigt”?

Vi kanske ska tänka helt utanför boxen? Visa upp framtidens elever? Klä dem som i A Clockwork orange, i långkalsonger och plommonstop? Eller sätta på dem såna där spetsiga rymdöron som i det däringa Star Trek? Eller – hej! – nu vet jag! Vi klär dem som robotar! Har vi inte lite gammal folie vi kan linda in dem i?

Sådär böljar diskussionerna fram och tillbaka på lärarmötena. Ibland diskuterar de förstås också undervisningen och arbetssituationen. I mån av tid.