Glenn Hysén, fotbollslegend i IFK Göteborg. Foto: Anders Wejrot/TT
Kalle och tankefabriken

Skräck och krig när Glenn väljer favoritfilmer

4:50 min

Vilka filmer får en egentligen att må bra? Det funderar tankefabrikör Kalle Lind på efter att ha läst fotbollskändisen Glenn Hyséns filmtips.

Idag ska det faktiskt handla om fotboll. Typ. En fotbollsspelare i alla fall. Och nej, det är inte han som jagar kronhjort i Lappland i en ny reklamfilm. Det är en annan.

Jag har för det mesta trivts i Skåne. Det är lite varmare här än i Korpilombolo och det är lite närmare hem till mor än om jag bott i Koppom. Skåne har Österlen och Bjärehalvön och några timmar till Berlin. Gott så. Men en av de saker man kan sakna som skåning och avundsjukt stå och sukta efter med blicken riktad norrut är naturligtvis – Glenn Hysén.

Jag vet som sagt inget om fotboll, han är säkert en mäkta duktig fotbollsspelare, en gång fick han ju sex getingar av fem i Expressen så han vet väl hur man aktar rygg. Men fotbollsspelare har jag förstått att det finns några stycken i Skåne också – det är väl mer Glenn Hyséns övriga gärning som kan göra en lite glad.

Inte bara för att han twittrar och alltid, trots att antalet tecken är begränsat på Twitter, måste avsluta med ”Ha d gott. Glenn”

På det hela taget så framstår Glenn Hysén som en snubbe med bägge fötterna på jorden, en figur som inte låter sig imponeras och som kanske inte alltid tänker innan han talar. Eller efter att han talar.

Glenn Hysén är krönikör i Göteborgs-Tidningen. Vissa krönikörer skriver om olika konflikthärdar i Asien och Afrika. Andra krönikörer skriver om jämställdhet och rasism. Glenn Hysén listar i sin senaste krönika de tio bästa filmerna han sett.

Och det är väldigt tydligt vad slags filmer Glenn Hysén gillar: ” Jag går inte på bio för att gå därifrån gråtande eller deppig, men ska må bra när man ser en film.

Det finns ju filmer som "Kramer mot Kramer", med Dustin Hoffman och Meryl Streep. En tragedi och ett skilsmässodrama - de är grymma skådespelare men vad fan är det att gå och titta på?”

Så därför listar Hysén tio filmer där man inte ska förvänta sig nåt depp.

De tio bästa filmer Glenn Hysén har sett är Hajen, Clintan-filmen Gran Torino (där Glenn tyvärr avslöjar slutet), Örnnästet, Deer hunter, poliskorruptionsfilmen Pride and glory, Seven, Gladiator, Exorcisten, Gudfadern och När lammen tystnar.

 Gladiator kommenterar Hysén: ”Den skådespelarprestation som Russel Crowe gör, jag vet inte vad jag ska säga. Han var ju ganska sliten innan, men jävlar vad vältränad han blev. Det är en kultfilm.”

Kultfilm brukar man annars kalla små smala filmer som inte riktigt når den breda publiken men som har en liten hängiven beundrarkrets. ”Gladiator” hade ju några miljoner besökare och fick några miljoner Oscars så det är inte den smalaste film som gjorts.

Och Exorcisten kommenterar han: ”Det är ren skräck, det finns ju det här med exorcism och skit. Jag vet att jag hade med mig två kompisar. Den ena är två meter lång och väger 100 kilo och han skrek. Man var livrädd under två timmar.”

Man kan kanske ifrågasätta en lista som börjar med att Glenn Hysén konstaterar att man ska må bra av en film och sen listar fyra råa thrillers, ett par blodiga krigsfilmer och en maffiarulle. Men det är liksom i linje med resten av texten: man får en stark känsla av att Hysén pratade lite och lät nån annan skriva ner det och sen kallade de det för krönika. Att han läste igenom texten innan han skickade in den betvivlar jag.

Och det gör ju också texten så … ja, bra är väl fel ord kanske, men originell. Och personlig. Och därmed läsvärd. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista