Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
#unggranskning

Ingen kontakt med psykiatrin före självmord

Publicerat onsdag 12 november 2014 kl 04.22
Chefsläkare psykiatri: "Sorgligt att vi inte ens har kunnat försöka hjälpa"
4:52 min
Sjukhussäng i Stockholm. Foto: Erik G Svensson/TT
Foto: Erik G Svensson/TT

Bara en av totalt 15 unga skåningar som tog sitt liv förra året hade kontakt med psykiatrin när det hände. Enligt chefsläkare i psykiatrin i Region Skåne är det vanligare bland unga att ha sämre vårdkontakt vid psykisk ohälsa.

– Det känns sorgligt att vi kanske inte ens har kunnat försöka eller få chansen att hjälpa de andra personerna, sen har de kanske fått insatser från andra håll, det vågar jag inte uttala mig om, säger Kerstin Lindell, chefsläkare i division psykiatri i Region Skåne.

Psykiatrin måste göra en lex-Maria-anmälan om någon som haft kontakt med dem under de senaste fyra veckorna tar sitt liv. Enligt Socialstyrelsen var det 15 personer mellan 15 och 24 år som tog livet av sig i Skåne förra året. Av dessa var det bara en som hade en pågående kontakt med psykiatrin när självmordet ägde rum.

– Det är åtminstone en person som har haft kontakt med psykiatrin. Sen kan det vara andra som har haft kontakt med primärvården eller någon av de andra privata psykiatriska mottagningarna, säger hon.

Det vanligare bland unga än äldre att inte ha kontakt med psykiatrin när man tar sitt liv, säger Kerstin Lindell. Bengt Håkanssons son hade precis hunnit träffa en psykiatriker och fått medicin utskriven när han tog sitt liv.

– Det verkar som han hade bestämt sig precis innan. Just att han föll över kanten då, och jag kan mycket väl tänka mig att hade han inte gjort det då, så kunde han ha klarat sig, säger Bengt Håkansson.

Han visste om att sonen var deprimerad från och till, i perioder under flera års tid. Killen som blev 22 år gammal betedde sig normalt dagarna innan och planerade för saker som han skulle göra den närmaste tiden. Det kom verkligen som en blixt från en klar himmel, säger Bengt:

– Min son var väldigt social när han träffade folk och det var ingen som hade en tanke om att han ens vara deprimerad trots att han var så här illa däran. Jag trodde inte heller att det var någon som helst risk. Jag kunde inte inse det eftersom han var så pass begåvad, med goda framtidsutsiker, sin framtid utstakad framför sig och egentligen inga andra problem. Så det var obegripligt.

Enligt Kerstin Lindell är unga personer ofta mer impulsiva när de mår dåligt, det är en av orsakerna till att många av dem inte hinner komma i kontakt med psykiatrin eller annan vård.

– Mitt intryck är att ungdomar som är arga, ledsna, eller förtvivlade på grund av problem hemma eller i skolan, har närmre till att ta sitt liv och att tänka den tanken, än vad man har i äldre åldersgrupper. Det är mitt intryck i alla fall och det här är jättesvårt att belägga med siffror och se hur det är så, säger hon.

Var ligger ert ansvar?
– Det vi kan göra är att hjälpa till att behandla den psykiatriska problematiken, den psykiska sjukdomen. Men det här är en samhällsangelägenhet - att vi alla är uppmärksamma på människor överhuvudtaget som är i kriser, är deprimerade och riskerar ta sitt liv. Men framförallt med ungdomarna, att det finns en vuxenvärld som möter dem, lyssnar och försöker hjälpa till att lotsa dem till vad de kan behöva för vårdinsatser, säger Kerstin Lindell.

Men det är svårt att hjälpa till att få in personen på rätt spår när man inte känner till riskerna. Det säger Bengt Håkansson, som är kritisk till att han inte fick veta något om hur djup depressionen var. Även om sonen var myndig så bodde han ju hemma och jag kunde hjälpt till så gott jag kunnat om jag bara hade vetat något, säger Bengt.

– Dels tycker jag att man måste sprida mer information. Det borde man göra i skolan och till anhöriga som har barn som har den här typen av problem. Det gäller ju för det första att man inser risken, och det gjorde aldrig vi ordentligt. Vi fick inte information om någonting egentligen, vi hade ingen kontakt med psykiatrin, säger han.

– Jag kan nog hålla med om att vi skulle kunna vara ännu tydligare generellt med att det är farligt att vara deprimerad. Det är möjligt att vi skulle prata ännu mer om det när vi träffar ungdomar, i bästa fall tillsammans med sina föräldrar. Sen ska man komma ihåg, att det är oerhört svårt att göra suicidriskbedömningar, säger chefsläkare Kerstin Lindell.

Hjälp vid självmordstankar

Hjälp finns att få på vårdcentral, psykiatrisk mottagning, ungdomsmottagning, barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), kyrkan, skolhälsan och studenthälsan.

Nationella hjälplinjen: 020-22 00 60. Alla dagar 13.00-24.00.

Jourhavande medmänniska: 08-702 16 80. Varje dag 21.00-06.00.

I akuta fall ring 112.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".