Stjepan "Stippe" Rasic
Stjepan "Stippe" Rasic går fortfarande och lägger sig sent på nätterna. Foto: Felicia Frithiof / Sveriges Radio
Malmö

"Så kom jag på idén - vi kallar det ungersk korv"

Stippe: "Har aldrig slängt ut en människa för att han bara velat värma sig"
12 min

Stjepan "Stippe" Rasic har sett Malmö förändras under nästan 50 år. Med sina ungerska korvar, sina kryddblandningar och sitt sätt att behandla människor har han själv blivit en institution i stadsbilden. Vid 72 års ålder har han nu beslutat sig för att gå i pension.

När han först kom till Malmö från Kroatien i september 1965 tänkte han att det var en "jättestor" bondhåla. Alla körde på fel sida i trafiken, det fanns inte vattentoaletter inomhus, och lägenheterna värmde man med fotogen.

– Sen luktade man hela dagen.

Men det värsta för en 23-årig man som gärna roade sig på kvällarna var att det inte fanns några nattöppna krogar att få i sig en bit mat på.

– Vi var på Kramer och dansade, och så ville vi äta - men det fanns ingenting. Klcokan halv åtta-åtta stängde barerna, och nej, det var slut. "Kan ni öppna köket?" "Nä, kocken har gått."

– Då fick jag min idé.

Det tog honom sex-sju år att jobba ihop pengarna för att öppna Stippes.

– Då tänkte jag - alla är välkomna. Så gjorde jag det. Från början visste jag inte hur länge jag skulle få lov att göra det, jag pratade inte så bra svenska på den tiden. Det fanns ingenting att läsa för att lära sig svenska. Det fanns bara Sydsvenskan och annonserna i Sydsvenskan.

En av specialiteterna i början var majskolvarna - som han köpte på burk från Kanada och värmde i en kaffekittel - och så förstås de ungerska korvarna.

– Jag upptäckte, som är mycket viktigt, att det finns vanliga korvar och vanliga bröd. Så jag tänkte, jag tar "krajnska", en korv från mitt hemland. Jag tar bröd, ajvar och små cornichoner och sätter allt på en tallrik. Det var ungerskt bröd då - för det fanns många ungrare här som bakade bröd.

Men det är inte därför korvarna kallas ungerska.

– Vi började servera korven. Men folk kunde inte säga "krajnska", det var för svårt för en vanlig svensk att uttala, för många konsonanter. Då började de kalla det "juggekorv".

– Jag sa till min lillebror - herregud, är vi "juggar" nu plötsligt? Vi kroater accepterade aldrig det. Så kom jag på att nej, vi kallar det ungersk korv.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".