Hans och Greta. foto Malin Arnesson
Hans och Greta. Foto: Malin Arnesson
Malmö

Hans & Greta och tvångsmatningsmaskinen

"jag ska sjunga tre repliker in i tratten, genom röret in i maskinen"
4:47 min

Hans och Greta kan väl alla. Men att häxan använder apparater för att mata Hans är nog något Bröderna Grimm inte tänkte på. Det sker i alla fall i Malmö operas uppsättning av Engelbert Humperdincks operaversion av sagan från 1892.

Även i Malmöversionen fångas Hans och Greta av Häxan, men i Linus Fellboms regi använder häxan en fem meter stor tvångsmatningsmaskin för att göra Hans tjock och god. Och Hans sjunger dessutom med munstycket fastspänt.

– Jag ska sjunga tre repliker in i tratten, genom röret in i maskinen under tiden ska jag trycka på en knapp som är gömd i den här stora fåtöljen jag är fastspänd i. Då gäller det att hålla reda på för i ena handen håller jag en katapult som jag använder för att blåsa upp magen och i den andra katapulten gömmer jag den stora spyan som kommer sen, säger mezzosopranen Emma Lyren som spelar Hans.

Kan du koncentrera dig på att sjunga?

– Ja det är ju det, man måste skapa sig tid för det.

De omfattande kostymerna har tagit sin tid att få ordning på i repetitionerna. När Jonas Duran fick på sig häxans kostym sjöng han dubbelt så högt, eftersom masken gjorde att han inte riktigt hörde sig själv. Men det har rättats till nu.

Scenografin och kostymerna har gjorts av Dan Potra, som var med om att utforma invigningen av OS i Sydney 2000. Han är bland annat känd för att konstruera märkliga maskiner.

Glöm pepparkakshus - det finns inte med i den här moderniserade versionen. Inspirationen har istället varit filmer som Låt den rätte komma in och Pans labyrint. Det är många skräckeffekter och hos häxan hålls barn instängda i kylskåp. Men regissör Linus Fellbom tycker att barn klarar mer än man tror.

– Väldigt ofta när man gör teater eller opera för barn så blir det ganska genomskinligt att man vänder sig till barn och då blir det nästan lite som att man talar till barn som att de nästan är dumma i huvudet och det har varit min ambition från början att ta det på största allvar och försöka göra det så bra som möjligt. Det är väldigt svårt att skrämmas på en teaterscen det är jättesvårt att få det läskigt på riktigt. Så därför har vi tagit i lite ordentligt, så kanske att det blir lite läskigt. Men ag tror att vi ligger ganska bra till, alltså att vi inte har gått för långt.

Vad berättar den för oss?

– Det är sedeslärande berättelse, om mognad, om att växa upp och att övervinna sina rädslor, och därigenom bli friare och leva ett bättre liv, säger Linus Fellbom.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".