Kalle Lind med sin tankefabrik. Foto: Jan  Wieslander/Sveriges radio
Kalle Lind med sin Tankefabrik. Foto: Jan Wieslander/Sveriges Radio
Kalle och tankefabriken

"Den bästa film som gjorts i Skåne"

”Ta inte honom, han är skitkass!” sa Widerberg.
3:39 min

Stellan Skarsgård fick sitt stora genombrott i filmen "Den enfaldige mördaren". Kalle Lind berättar historien om filmen.

God morgon ungdomar! Det är onsdag och dags för Skåne på vita duken – för sista gången nånsin. Nästa år börjar vi nån annan serie där jag lite osökt kan få anledning att prata om gamla grejer som jag tycker är intressanta. Idag den bästa film som gjorts i Skåne. En av de bästa filmer som gjorts.

Historien om Sven Olsson, en pojke som föds med läppspalt och befinns ha en intelligenskvot något under genomsnittet. Som straff för detta får han slava åt en elak fabrikör och bo i en kätte. Filmen heter "Den enfaldige mördaren" och gjordes av Hasse Alfredson 1982. Det blev Stellan Skarsgårds genombrott – innan dess var han fortfarande mest känd för att ha spelat Bombi Bitt i en teveserie som tonåring. Efter filmen blev han prisbelönt på filmfestivalen i Venedig och startade några år senare en lyckad internationell karriär.

Var Hasse Alfredson fått impulsen att värva Stellan Skarsgård vet jag inte. Skarsgård var ingen särskilt profilerad skådespelare alls. Han jobbade på Dramaten och gjorde småroller. När Hasse Alfredson kom dit för att prata med honom om rollen mötte han sin regissörskollega Bo Widerberg. Alfredson berättade för Widerberg att han skulle träffa Skarsgård. ”Ta inte honom, han är skitkass!” sa Widerberg och försvann. Några år senare spelade Skarsgård med i en av Widerbergs filmer. Kanske tyckte Hasse Alfredson att det fanns en poäng just att plocka en gammal barnskådespelare till rollen.

Som den rullstolsburna flickan Anna, som Sven förälskar sig i, valde han Maria Johansson, känd som Tjorven i Saltkråkan. Och som den onde brutale fascistoide fabrikör Höglund valde Hasse Alfredson sig själv, känd som en fryntlig, jovialisk och gladlynt skojare och skämtare. Så kanske hade han en ambition att ställa alla slags förväntningar över ända. I rollen som den hunsade arrendatorn Månsson, han som får tre veckors uppskov av fabrikören, valde han Nisse Alroth, revyskådisen känd från humorserien N.P. Möller.

”Den enfaldige mördaren” är ett otäckt drama. Det visar vad människor är kapabla till och hur farliga empatilösa människor blir om de får för mycket makt. Det visar också hur ondskan kan gömmas under en munter och festlig framtoning. Hur fascismen inte alltid signalerar ”hallå alla! Här kommer vi och är farliga så se nu upp för oss för Guds skull!”, utan hur den kan gömma sig under snygga kostymer och gemytlig skånska.

Filmen utspelar sig på trettiotalet, men på slutet rör sig Stellan Skarsgård plötsligt i nutid, alltså i åttiotal. Och den som tittar noga kan också se hur den han har mördat svishar förbi i slutscenen med bandagerat huvud, som en sorts obehaglig signal att han kanske inte dog ändå. Kanske lever ondskan, brutaliteten och dumheten fortfarande? tänker man.

Och så tänker man: vilken tur att det bara var en film.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".